Hej!
Det har pågått en orosutredning för mina barn. Jag kan kort redogöra för att utredaren konsekvent förvrängt fakta, undvikit att ta med relevant information i utredningen samt även ifrågasatt de frivilliga insatser jag sökt under utredningens gång, ex. stöd hos en familjeterapeut samt i vår kommuns Föräldrasupport.
Min huvudsakliga fråga rör dock följande. I utredningen har utredaren besökt mammans hemmiljö och utvecklar sin analys i utredningen över hennes hem, henens föräldraförmåga samt interaktion med barnen. Utredaren har aldrig träffat mig med barnen eller besökt min hemmiljö. Vi har endast träffats på socialkontoret för dialog.
I orosutredningens slutsater uttalar sig utredaren om barnens fortsatta boende och umgänge. Som grund för sin bedömning anger utredare bl.a. de hembesök denne gjort samt moderns interaktion med barnen.
Vilken uppfattning har ni om att utredaren endast gjort hembesök i den ena förälderns hemmiljö samt endast mött den ena föräldern i interaktion med våra barn? Hur bör jag bemöta socialtjänsten i min kommunen utifrån detta, dvs. kan jag hävda att det är ett så pass allvarligt metodfel att det skapar en skevhet och därmed brist på saklighet i utredningen?
Samt vilken uppfattning har ni över att en orosutredning utmynnar i en analys över hur framtida boende och umgänge ska se ut för barnen? Oaktat om utredaren besökt endast ena eller båda hemmiljöerna är jag tveksam om detta är syftet med en orosutredning som använder BBIC-verktyget. Är inte en orosutredning inriktad mot riskfaktorer och oro där utrenindngen skall föreslå insatser som skyddsfaktorer? Hur ska jag bemöta socialtjänsten i min kommun tycker ni att utredningen härutöver, förutom insatser, uttalar sig i frågor om former för barnens umgänge och boende mellan oss föräldrar? Jag trodde att sådant var reserverat för VBU-utredningar.
Tacksam för svar!