Tack för ert svar https://soctanter.malmo.se/fraga/12087
”Oavsett så kan kommunerna ställa de krav som de anser är rimliga i förhållande till den enskildes förutsättningar när det kommer till rätten till ekonomiskt bistånd.”
Det problematiska är att man ställer krav istället för att skapa förutsättningar för individen att lyckas skaffa sig ett jobb. Metoden att jobba med krav och piska fungerar väldigt dåligt för de flesta av oss. Det kan tvärt om leda till stress, rädsla och handlingsförlamning.
Det man behöver som arbetssökande är ett bemötande där man blir respekterad, betrodd och känner sig lyssnad på, där man själv får vara delaktig i hur man snabbast ska ta sig från arbetssökande till att hitta en hållbar försörjning.
Att pressa människor och tvinga dem till meningslösa åtbörder (dvs söka 20 jobb i månaden som knappt ens finns att söka,) riskerar att göra att tiden som arbetssökande istället förlängs än att förkortas. Jag tror att kommunerna biter sig själva i svansen med sådana krav.
Om man ska söka jobb på ett seröst sätt behöver man tid för research, tid att tänka igenom intervjufrågor, och framförallt behöver man någon som tror på en och som stödjer en att ta fram sina styrkor, relevanta erfarenheter, kunskaper och förmågor. Man behöver också känna en grundtrygghet, för att kunna förmedla trygghet och kompetens till arbetsgivaren.
Eftersom detta verkligen behövs för att kunna få ett jobb - även vilket ”enkelt” jobb som helst - så blir det kontraproduktivt att bestämma över huvudet på folk att de ska söka ett orimligt antal jobb, bara för sökandes skull. Det blir att hålla människan i schack, istället för att frigöra henne så att hon får möjlighet att ta ansvar för sitt liv.
När ska kommunpolitikerna inse det?