Hej!
Mina barn är placerade enligt lvu, jag och barnens pappa lever inte tillsammans.
För ett år sen gjorde socialen bedömningen att jag kunde ha umgänge med barnen i mitt hem, pappan hade inte följt planeringen eller visat det socialen förväntat sig så han fick fortsätta ha umgänge I närheten av familjehemmet.
Pappan har under hela placeringen motarbeta mig och betett sig väldigt illa.
Har har spridit lögner och förtalat mig till socialen och han skyller hela omhändertagandet på mig.
Pappan motsatte sig att jag skulle få ha umgänge med barnen i mitt hem, han påstod att barnen skulle utsättas för fara m.m.
Men socialen stod fast vid sin bedömning.
Nu ett år senare har även Pappan umgänge I sitt hem liksom jag, vilket jag tycker är bra då jag vet att barnen vill träffa sin pappa också.
Men under pappans senaste umgänge ringde ett av barnen till mig och sa att pappa sagt att jag gav bort barnen till socialen för jag ville att dom skulle flytta till en annan familj...
Detta gjorde mig väldigt orolig och jag tog upp detta med vår handläggare.
Förutom denna situation har jag aldrig motsatt mig Pappans umgänge eller haft något negativt att säga.
Pappan fortsätter motsätta sig mina umgänge.
Vi har idag exakt likadant upplägg och det var socialen som föreslog nuvarande umgängesplannering.
Efter ett möte förra veckan säger vår handläggare att jag och Pappan ska fundera några dagar på om vi samtycker till nuvarande umgängesplannering, eftersom pappa är orolig när barnen är hos mamma och mamma är orolig när barnen är hos pappa. Och samtycker vi inte så går vi tillbaka till den förra planeringen...
Jag förstår för det första inte varför han ska kunna påverka mitt umgänge med barnen, när det dessutom är ett upplägg socialen föreslagit utifrån son bedömning.
För det andra har jag aldrig motsatt mig eller lyft någon oro för pappans umgänge Förutom nu sist då jag fick höra från mitt barn (7 år) att pappa sagt så om mig till barnet.
För ett år sen gjorde socialen klart att det är dom som bestämmer hur umgänget ska se ut och det är deras bedömning som gäller.
Varför ska det då ligga på oss föräldrar att "godkänna" varandras umgänge nu?
Jag mår inte bra av detta och vet inte vart jag ska vända mig...