Hej. Jag har en fråga. Jag har pga "ett kaotiskt brokigt förflutet" en usel ekonomi. Det senaste året har jag haft en praktik/arbetsträning och faktisk närmast levt som en kyrkråtta( soppa, vatten, storhandla...) för att t sanera skulder (inget på k-fogden dock, men annat dumt skit). Antagligen får jag nått slags "skyddat" arbete, pga att jag behöver komma in i arbete igen och psykiatrin säger att jag omöjligt skulle kunna ta mig in "av egen kraft" Jag har dessutom som en black om foten en ganska dyr lägenheten, där jag hyr ut ett rum. OM OM OM det skulle komma till den situationen att jag måste söka försörjnings stöd för uppehälle någon gång så har jag hört på djungeltelegrafen att det är ok att ha ett boende som är dyrare än riks normen om man kan visa upp mer seriöst med kontrakt och allt på inneboende. Jag känner nästan att jag hamnat i ett moment 22, där min djupa depression först orsakade ek problem, men att nu tynger mig ekonomin så hårt att jag inte "får näsan över vattnet".
Att jag ställer den här frågan är lite som att nu är jag tillräckligt frisk för att se kallt och konstruktivt på problemet, har innan skämts ganska mycket för min idioti i livet (en del alko och allmän skörlevnad) .
Som en följdfråga undrar jag om såna här komplexa frågor går att diskutera på sociala rådgivningen, då det lite också känns som man bara måste "prata av sig, bolla konstruktiva ideer"