Behöver råd – socialtjänsten rekommenderar familjebehandling trots brist på faktisk oro

Jag befinner mig just nu i en väldigt frustrerande situation och skulle vilja höra era tankar eller om någon har varit med om något liknande. Socialtjänsten har gjort en bedömning där de rekommenderar att jag ska delta i en frivillig familjebehandling. Men hela processen har känts partisk, inkonsekvent och felriktad – här är bakgrunden:

Skolan har uttryckligen sagt att de ser min dotter som trygg och mer stabil under min vecka, och att de inte har någon oro kring henne alls.

I anmälan står det att min dotter berättat något för sin fröken – men om det verkligen varit oroväckande, borde väl skolan själva ha gjort en anmälan? Det har de inte gjort.

Förskolan säger själva att de varit "fundersamma", men inte haft någon akut oro. Ändå började de plötsligt fråga mitt barn om familjesituationen – detta först efter att socialtjänsten blev inblandad. Samtidigt har familjekonstellationen varit densamma i över ett år – varför reagerar de först nu?

Min partner har en son som varit föremål för en liknande orosanmälan, men där lade socialtjänsten ner utredningen efter att han själv berättat att vi inte låser dörrar och att "timeout" används för att lugna sig – inte som bestraffning.

Socialtjänsten säger nu att insatsen är "frivillig", men har också uttryckligen sagt att om jag tackar nej, så kan det påverka framtida bedömningar negativt om det skulle komma en ny anmälan. Så det känns i praktiken inte alls frivilligt.

Jag har bett om skriftlig motivering. Först var de tveksamma, gick ut och pratade internt, och först därefter valde de att skicka ett dokument som sammanfattar deras rekommendation. Det känns inte tryggt.

Jag har nu valt att tacka ja till insatsen, inte för att jag håller med om bedömningen, utan för att skydda mig själv och barnen mot att bli stämplad i framtiden.

Min fråga till er:

Har någon varit med om liknande där socialtjänsten agerar trots att omgivningen (förskola, skola) inte uttrycker någon faktisk oro?

Har jag möjlighet att be om en ny bedömning eller överklaga deras rekommendation?

Och hur ska man förhålla sig till en "frivillig" insats som i praktiken inte är frivillig?

Tack till dig som orkat läsa. Jag är tacksam för alla perspektiv.

Rådgivning behövs
2025-04-04 09:03

Hej!

Tack för att du delar med dig av dina funderingar.

Soctanter på nätet går inte in i specifika ärenden, utan vi uttalar oss enbart generellt. Eftersom du redan verkar ha kontakt med socialtjänsten och din flicka redan har en socialsekreterare så är vårt råd att ta upp dina funderingar med den socialsekreteraren.

Det finns säkert vårdnadshavare som varit med om något liknande som dig. Att någon anmäler oro för ens barn kan röra upp många känslor, det är ingen enkel sak. Samtidigt är det bra att påminna sig själv om att orosanmälningar är samhällets sätt att försöka skydda barn och att uppmärksamma barn och föräldrar som kan vara i behov av stöd. Socialtjänsten har i ert fall sett ett behov av stöd för er och därför erbjudit det stödet, så att det ska bli så bra som möjligt för er dotter.

Vi förstår att det kan vara svårt att förstå vad det är för oro som ligger till grund för bedömningen som gjorts. Be din dotters socialsekreterare berätta för dig vad de är oroliga för. Ibland kan insatser kännas som “icke-frivilliga”, samtidigt som det är viktigt att förmedla till vårdnadshavare att om man tackar nej till en insats som socialtjänsten bedömer lämplig (utifrån oron för barnet) så är det en oro i sig.

Många familjer som får familjebehandling kan i förstadiet vara rätt tveksamma till insatsen och undra om det kommer hjälpa över huvud taget. Det är en naturlig reaktion. Ofta resulterar familjebehandling i något bra för familjen, något som familjen från början inte hade tänkt.

Vi hoppas att fått lite rådgivning av oss och att du i kontakten med din dotters socialsekreterare kan få vidare rådgivning i ert ärende.

Vänligen

Soctanterna