Hej
Jag är en 24årig kvinna som har jobb och sköter mig och bor i småland. Jag saknar anhöriga, vänner och husdjur och kille utan står själv i allt jämt. I oktober ringde grannar polisen för att jag skrek på nätterna i min lägenhet. Det hände tre gånger att jag grät och skrek och mådde dåligt.
Så sista gången kördes jag mot min vilja till akutpsyk men då jag inte tykte jag behövde denna "vården" så gick jag hem i gryningen. Pga polisen och akutpsyk blev jag sen till mitt jobb och fick avdragna timmar på min lön och sålde väldigt dåligt hela veckan.
På tisdagen veckan efter var jag på Coop och har tydligen sagt nåt dumt som jag inte menade om att hugga ihjäl en som jobbar där. Det är ju nåt jag erkänt och tatt ansvar för. Det var FEL.
Men denna gången fick jag inte ta mig hem utan fick ett såkallat LPT vilket är hemskt.
Men sen började jag må bra, jag fick ha samtal med Soc också och alla tyckte det var bra att jag jobbar även om det är på 50%.
Jag har en stödperson som är via kommunen som jag handlar med så inte detta ska hända igen.
Men trots att jag känner mig helt normal säger både vården och även Soc att det behövs mycket mer stöd och hjälp och stödpersonen säger att det kan bli svårt om jag ensam ska handla, tvätta och städa och betala räkningarna.
Men jag är ju frisk och vill nu säga upp all kontakt med alla som påstår att jag har en sjukdom som jag faktiskt inte har. Jag har mailat vetenskapliga belägg skrivna av experter i USA, artiklar att jag är helt frisk. Jag har skrivit även själv cirka 40 artiklar på min blogg och även på min insta om bevisen.
För bara 1 år sedan var jag ju helt frisk och detta som började hända i höstas är borta, jag började känna av det i somras väldigt lite men detta med skriken och hoten av butikspersonal är ju borta.
Så varför anser psykiatri och Soc att jag behöver hjälp fast jag inte behöver detta och hur kan dom hota med LPT igen om jag nu avsäger mig all kontakt?
Är detta rimligt? Jag vill även börja jobba 100% och skaffa kille och barn. Men när jag berättar mina planer är det som att jag inte borde. Så jävla arg är jag.Fyfan.
Jag hittade denna frågesidan när jag googlade på tillträdesförbud, jag har tillträdesförbud förutom på Circle K och jag får inte ta genvägen vid förskolan och prata till barnen och såna saker vilket jag inte gjort på 3 månader så det borde hävas.
Förskolans personal är skyldiga till många problem jag fått pga dom ringt polisen och gjort såkallad inrymning 4 gånger vilket dom skyllt på mig fast jag inte gjort annat än gått förbi till jobbet och kanske sagt nåt men inget allvarligt.
Min stödperson var nere på förskolan och dom har sagt att dom inte vill se mig alls gå där under dagtid, vilket är hemskt att höra och stödpersonen är såklart på deras sida. Så jag måste gå en omväg till jobbet för att inte gå nära.
Om jag bryter tillträdesförbud i butikerna säger stödpersonen och även Soc att det kan ge fängelse.
Hoppas ni förstår att jag är arg? Enda jag kan handla på är väldigt dyra Circle K där en chokladkaka kostar fan 50 spänn men samma på Coop kostar fan hälften,men då måste jag vänta tills onsdag då stödpersonen är med.
Hur kommer jag ur detta skit?