Hej!
Jag vet inte var jag ska vända mig med detta ..
Det är så här att jag hade en relation med en man för ett tag sen. Från början upplevde jag att han var som vilken man som helst, men sen började jag se tecken på psykisk ohälsa av något slag.
Allt eftersom tiden gick så blev det uppenbart att han hade paranoida episoder. Han trodde att alla runt omkring gaddade ihop sig för att sätta dit honom, även de som han inte hade någon personlig koppling till.
Han slutade att gå till sin doktor för han trodde även att hon var ute efter att skada honom. Han kände sig förföljd och avlyssnad.
När man satt och pratade tog han ofta ut sim kortet från sin telefon, och han bad ofta mig att göra samma sak.
Vi bodde aldrig ihop utan hade boende på vars ett håll. Vi sov över hos varandra ibland, men varje gång vi skulle vara var för sig så åkte han hem till sina föräldrar. Det märktes tydligt att han inte klarade av att vara själv.
Han var inlagd på psykakut några gånger men ville aldrig prata om varför, utan han sa bara kort att han var deprimerad.
Men jag har jobbat inom psykiatrin och vet med säkerhet att det var allvarligare än så. Han hade riktiga vanföreställningar, och fick för sig sjuka saker.
Jag försökte prata med honom om detta och sa att han behöver få hjälp med detta, men då flippade han ut och blev arg. Jag märkte då att han innerst inne vet om att han inte mår riktigt som han ska, men han kommer aldrig erkänna det.
Jag avslutade relationen då jag tyckte det blev för obehagligt. Och sedan dess har vi ingen kontakt.
Men jag är orolig nu eftersom han har barn. Under tiden vi var ihop hade han bara sporadisk kontakt med barnen men han hade aldrig dom ensam eller så.
Jag fick höra av en bekant att han har börjat ha umgänge med sina barn lite då och då ensam hemma i sin lägenhet. Både kortare och längre stunder. Barnen är små, ca 3 och 5 år. Utifrån vad jag sett och vet om honom så skulle jag inte ens våga låta honom passa min katt!!!
Jag vet inte vad jag ska göra. Kan inte bara låtsas som ingenting.
Gör jag en orosanmälan till socialtjänsten, då kallas han till ett möte och så ska dom göra en bedömning utifrån ett kort samtal med honom.... Det kommer inte hjälpa!!
Detta är inget man märker meddetsamma!!
Han har byggt upp en falsk fasad som han kan upprätthålla kortare stunder och han vet vad han ska säga för att smälta in. Men det är bara maskering. Han är verkligen sjuk och jag tycker synd om honom, för jag vet att han egentligen är en fin människa.
Men just nu borde han verkligen inte ha hand om så små barn. Inte i det tillståndet... Det kan gå riktigt illa.
Vad kan jag göra?
Behöver verkligen tips och råd, är rädd att barnen far illa.