Jag har idag medverkat på ett nämndsammanträde för att få framföra min inställning. Nämnden har under 4 år varit som dom enda som fått prata i munnen på mig och jag har försökt att förföra min ståndpunkt men har förlöjligat och förminskas år in och år ut man har pratat om mig men vägrat prata med mig om sakerna som stått i utredningen.
Idag så fick jag nog mot alla personangrepp även om ordförande i Socialnämnden försökte hindra mig från yttring och avbröt mig konstant så stog jag på mig och i ärlighetens namn skällde ut honom för det måste finnas en gräns jag har också känslor nu till min fråga.
Har jag som människa inte rätt att bli respekterad och lyssnade på utan bara låta andra prata i munnen på mig för det känns otroligt skönt men samtidigt otroligt mycket skam?