Hej!
Min situation är rätt invecklad och komplicerad.
Jag har tre barn, och det är två pappor. mitt äldsta barn har jag ensam vårdnad om och de två yngsta har jag delad vårdnad om.
Jag levde tillsammans med mina små barns pappa fram till 2021, vi separerade när jag var höggravid med mitt yngsta barn.
Anledningen till separationen var först och främst att min fd varit våldsam mot mitt äldsta barn, men även pga år av psykisk misshandel.
Vi levde tillsammans i ca 6 år, han var väldigt kontrollerande och osäker i sig själv. Han missbrukade alkohol och ibland stal han även min adhd medicin.
När vår relation var bra (för honom) var allting frid och fröjd. Men när jag började sätta ner foten och han inte längre hade samma känslomässiga kontroll över mig så började han bli paranoid.
Han trodde att jag gömt kameror och mikrofoner runt om i huset för att sätta dit honom på något vis.
En gång trodde han till och med att jag hade nån avlyssnings grej i munnen, och han stack in sina fingrar i mun för att kolla, och han kollade även i mina öron.
När vi väl separerade försökte jag hålla honom på avstånd från mig och barnen.
Han kom utanför mitt hus, bankade på dörren och fönstren och kunde stå där i flera timmar.
Vissa gånger släppte jag in honom då han sa att han ville träffa sina barn. Men när han väl kom in brydde han sig inte om barnen utan han ville bara komma in för att bråka med mig.
Men han använde barnen som ursäkt till socialen, och menade att jag undan höll barnen för honom.
Jag tog kontakt med familjerätten flera gånger i hopp om att få hjälp.
Han gick till socialtjänsten och påstod att han var orolig för barnen, och han anklagade mig för allt möjligt.
Mina två små barn blev tillslut placerade.
Jag hade svårt att bibehålla fungerande rutiner och jag mådde väldigt dåligt psykiskt, och det gick såklart ut över barnen.
Jag har samarbetat med socialtjänsten sen början av placeringen och dom har bekräftat mina förändringar.
Men mitt ex har gjort allt för att komma åt mig och han vet att barnen är min svaga punkt.
Från början trodde soc att han var den mest lämpliga föräldern, han är otroligt manipulativ och övertygande. Så många av handläggarna trodde mer på honom än mig. Trots att han aldrig tagit något ansvar alls för barnen.
Men med tiden har det ju visat sig att han inte har någon större förmåga att varken se eller förstå barnen.
Vi har även gått igenom en vårdnads process och domen blev fortsatt gemensam vårdnad. Men familjerätten missade att ta med uppgifterna om hans våldsamma handlingar mot mig och mitt barn så tingsrätten utgick inte från situationen ur din helhet.
Socialtjänsten har även fått information från hans andra barn han har från ett tidigare förhållande. Hon har berättat om hans paranoja och kontrollerande beteende och utryckt vilken rädsla hon har för sin pappa men han menar att hon blivit övertalad av mig att säga så ...
Han har hotat mig flera gånger under placeringen att han ska ta barnen till sitt hemland och han försöker fortfarande övertala mig att skriva på så barnen ska få medborgarskap i hans hemland.
Socialtjänsten tar inte hans hot på allvar.
Nu har vi båda två umgänge med barnen i våra hem. Jag har bett om att familjebehandlarna ska närvara vilket dom gör. Men vi hämtar barnen på skolan och förskolan och åker sedan hem med dom ensamma utan familjebehandlarna.
Jag är orolig för mina barn när dom är ensamma med honom.
Barnen är 8 och 3 år, min åtta åring har sagt till soc att han inte vill vara ensam med pappa. För pappa ställer för många frågor och förstår inte honom.
Socialtjänsten verkar inte tro på mig när jag berättar om mitt ex paranoida beteende. Dom tror att jag säger så för att få honom att se dålig ut...
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vill ju att mina barn ska ha en sund relation med sin pappa men jag vet vad han är kapabel till. Han har inte förmåga att sätta någon före sig själv och han saknar helt empati för andra, även sina barn!
Han är 40+ och bor fortfarande med sina föräldrar. Han klarar inte av att vara ensam för då blir han paranoid och tror att alla är emot honom.
Hans familj gör allt för att ingen ska få veta detta, då det anses förnedrande att vara så där dom kommer ifrån.
Jag kan varken sova eller äta när hans umgänge med barnen närmar sig för jag är så orolig för att något ska hända...
Jag har försökt ta hjälp via familjerätten och tänkt att dom kanske kunde hjälpa till på något vis, iaf samarbetssamtal eller något. Men dom säger bara att båda två måste vilja gå på samarbetssamtal annars kan dom inte hjälpa till.
Hans mål är inte att få tillbaka barnen för att han tycker det vore det bästa för barnen, hans mål är att jag inte ska få dom. Det vore hans största vinst.
Jag vet inte jag ska ta mig till ... För eller senare kommer hans paranoja eskalera och bli riktigt farligt! För han behöver vård!! Han fick hjälp en liten period hos psykiatrin. Han fick bla en adhd diagnos men han slutade att gå dit då han trodde att dom försökte få honom att bli mentalt sjuk... han har även varit inlagd ett par gånger på psykakut.
Jag är så rädd att något ska hända mina barn... Och jag känner mig misstrodd så fort jag försöker prata med socialtjänsten om detta ...