Hur löser jag detta

Jag är ensamstående mamma. Ett barn 14, stora 24, 28. Samt 1 barnbarn
Jag har levt själv i 12 år. Förr ca 2 år sedan blev jag sjuk och hamna hos mitt ex som tog hand om mig. Ca 9 månader sedan flydde jag o sonen med skyddad identitet.
Där har funnits en annan man i bakgrunden som jag haft en del dejter med, men vi är bästa vänner. Vi äter middag, frukostar mm. Jag bor även i ett hus som är hans. För 4 månader sen lärde jag känna en annan man som också är min vän men som även blivit mer känslor med. Vi träffas väldigt sällan då mina arbetstider är dygnet runt. Jag försöker träffa vuxna människor socialt då jag behöver det. Samtidigt umgås med min tonåring.
Problemet är att min dotter ställer mig mot väggen och menar att jag bara jobbar och umgås med mina vänner än att träffa barnbarnet.
Hon jobbar som jag, så dom är aldrig hemma när jag frågar, eller så är dom hos vänner.
Hon säger alltid att jag inte skall träffa någon, mitt hem duger aldrig. Jag är snål för jag inte kör ny bil.
Nu är vi ovänner, då jag gjorde klart för henne att jag umgås med vem jag vill och kommer när jag har tid.
Heltid med 1 barn plus hus. Ibland äter jag frukost tidig morgon med min nyfunna vän, då är min tonåring i skolan.
Alltså skall jag behöva leva själv resten av mitt liv för att min 28 åriga dotter skall vara nöjd

Förvirrad mamma
2025-02-02 02:05

Hej!

Du undrar hur du ska lösa situationen men din 28-åriga dotter som tycker att du spenderar för lite tid med familjen. Det låter som om du har haft en väldigt tuff tid, och försöker hitta balansen mellan att ta hand om dig själv och att vara en bra mamma och mormor. Att vara ensamstående och ta hand om ett hus, ett jobb och ett barn samtidigt är verkligen inte lätt, och det måste vara svårt att hantera alla relationer samtidigt.

Det låter som om din dotter har väldigt starka åsikter om hur du hanterar situationen, och att hon kanske inte riktigt förstår dina behov av att ha eget socialt umgänge och tid för dig själv. Det är också möjligt att hon känner sig orolig för att du kanske prioriterar andra människor framför familjen, även om det inte är så för dig.

Det är helt naturligt att vilja ha vänner och umgås med dem, speciellt när du har haft svåra perioder och behöver någon som stöttar dig. Du har rätt att bestämma hur du vill spendera din tid, och det verkar som om du gör ditt bästa för att finnas där för alla. Samtidigt är det förståeligt att din dotter kanske känner att hon vill ha mer av din uppmärksamhet.

Kanske skulle det vara bra att ha ett öppet samtal med din dotter, där ni båda kan uttrycka era känslor. Förklara för henne att du inte vill välja bort familjen, men att du också behöver tid för dig själv för att må bra. Att hitta en balans mellan att ta hand om dina egna behov och samtidigt vara närvarande för din familj är svårt, men inte omöjligt.

Vänligen
Soctanterna