Hej!
Jag och barnens pappa har varit separerade i ett års tid. Samarbetet har fungerat okej sporadiskt men enligt honom alltid bra. Han svarar bara på frågor jag ställer kring barnen som han tycker är av värde att svara på och när han sagt sitt så svarar han inte mer.
Våra barn har uttryckt flera gånger att dem inte vill bo hos honom och hans svar blir då " ni har inget att säga till om".
Barnen berättar att han sätter dem på en skämsstol när dem varit olydiga där dem får sitta tills dem lugnat sig.
Barnen har sagt framför oss båda att dem vill att jag ringer varje dag, det skulle få dem att känna sig tryggare - han svarar bara när det passar honom. Enligt honom har jag också bara "rätt" att prata med barnen direkt efter hämtning på förskola /skola, under bussresan hem.
Barnen har även blivit påtvingade en "ny familj" i form av ny flickvän och två barn, där samboskap kom inom loppet av några månader.
Pappan till barnen har två månader efter flytt fortfarande inte informerat mig om vart han flyttat och var barnen befinner sig varannan vecka. Skulle något hända så vet jag inte var barnen befinner sig. ( kan givetvis googla men i min värld känns det som något man informerar om).
Vid födelsedagar för båda barnen har dem endast fått paket och vid efterfrågan av födelsedagstårta och varför dem inte får någon har han svarat att " han ger bara tårta till snälla barn", och när sedan hans son från ett tidigare förhållande fyllde år så blev det tårta. Detta är något barnen uppmärksammat och frågar med jämna mellanrum varför deras pappa tycker att dem är elaka barn.
Han har även puttat äldsta dottern när hon försökte pussa honom så att hon trillade på golvet, något som satt väldigt djupa spår i henne och som hon pratar om flera månader efter händelsen. Hon vågar efter detta inte prata med sin pappa för hon är rädd för honom.
Jag känner mig maktlös och vet inte hur jag ska gå vidare, samarbetssamtal känns lönlöst då han tycker att samarbetet fungerat felfritt utifrån hans egna behov. Barnen gråter sig till sömns dagen innan det är dags att gå hem till pappa och säger minst en gång om dagen att "han är elak", " jag hatar honom", " jag vill inte bo hos honom", " pappa är alltid arg", " vi är rädda för honom" etc.
Är lite inne på om jag ska ringa socialen i min kommun och rådfråga helt enkelt.
Kanske kan dem inte ge mig bättre svar än vad ni kan här?
( Ber om ursäkt för långt inlägg )