Hjälp

ej! Jag är 63 årig lindrig rörelsrhandikapp kvinna med 31 årig autistiska dotter. Jag rör mig utomhus med elrollstol vilken jag har.

Vi behöver hjäp att vara trygghet. 

Snart 2 år sen min sons dotter ( jag har inte uppfostrad den sonen och han hatar mig) knivhögg mig och hennes mamma hotade min dotter. Hon förstörde mitt hem totalt. 

Hon dömdes 1år och 4 månader till fängelse. Rättegången gett besökförbjudet till henne men samtidigt de gett henne min address att hon vet var hon kan inte komma!!! Vad?????

Innan hon var tvungen att åka till fängelse bröt hon med besök och kontaktförbjudet ca 186 ggr! Jag gjorde ca 56 anmälan till polisen men de gjorde ingen ting.

Hennes mammas släktningar hotade att kidnappa mig till bilens backlucka och ta mig till skogen och misshandla och torturera mig där.

Hennes mammas och pappas släktningar alla vill hämna till mig att jag gjorde polisanmälan!!!??? 

Det allt händelse är i en tidnings sida också video av hela händelse vilken video hon sände till Facebook live och min son sparade det.

Nu har hon just kommit ut från fängelse! Vi är livrädd.

Vi har bott i flera kvinnojour men de släkten är överallt, polisen kan inget göra.

Vi har gömt oss överallt, även utomlands. Vi kan inte gå utomhus alls. Vi är igen på väg till annan kvinnojour.

Det finns inte väg att vara i trygghet!

Nu är det svåra delen, Vi är finska medborgare, jag folkbokförd i Finland, min dotter i Spanien. Hon har förlorad sin hel pension från Sverige eftersom hon bor utomlands, jag har den fortfarande.  Vi har bott i Sverige jag ca 15 år, dotter mindre, över 10 år. Vi båda kan prata svenska

Vi vill komma tillbaks dit och försvunna till storstad, Malmö.

Kan ni snälla hjälpa oss att forsätta leva vara liv med lung, ro och tygghett. Det är vara ända väg att leva vidare. Snälla.

MVH Dimma och Miriam 

 

Dimara
2025-01-08 16:41

Hej!

Det du beskriver låter fruktansvärt! Du berättar om en situation där du och din dotter lever på flykt efter hot och våld från andra delar av er släkt. Kontaktförbud respekteras inte, och du berättar att det finns andra släktingar utspridda så att ni gång på gång måste flytta.

Det är många olika frågor, men det du skriver först verkar vara det du undrar av oss; hur skall du och din dotter kunna etablera er i Malmö med skydd?

Vi kan inte svara exakt för vad som gäller för er, vi vet alldeles för lite och varje persons ärende är helt individuellt. Men generellt kan man önska vart man skall få hamna när man är i skyddat boende. Det finns ingen garanti för att det blir som man önskar, det beror på platstillgång, och på om man bedömer att den platsen är trygg. Du behöver kontakta socialtjänsten där du är och prata med dem, de är de enda som kan hjälpa dig. Det finns särskilda enheter hos socialtjänsten som hanterar våld i nära relationer. Här i Malmö har de telefonnummer 040-346900. Du kan ringa och berätta för dem om din situation och kanske få lite klarhet i vilka alternativ du har.

Gällande er pension så är det ju inte en fråga för socialtjänsten. Reglerna för pension är att man är bosatt i det land som pension betalas ut från, i alla fall en del av året. Vi kan inte svara på vad som gäller för din dotter. Du skriver heller inte var ni befinner er. Men om din dotter tidigare haft svensk pension och nu lever i Sverige igen kan man göra en ny bedömning.

Vi gissar av det du skriver att ni inte befinner er i Sverige just nu. Där är problemet att man måste söka hjälpen där man befinner sig, där man bor. Även om det är tillfälligt. Så, om ni är i Sverige är det socialtjänsten närmast er, om ni bor utomlands så är det landets motsvarighet.

Polisen skall kunna agera om en person bryter mot kontaktförbud. När en person dömts för brott mot en annan person släpps de ofta mot villkorlig dom. Om de då bryter de villkoren, som ofta är just ett kontaktförbud, så skall de generellt avtjäna resten av straffet i fängelse. Men förr eller senare kommer ju den här kvinnan att vara fri igen, så ni måste ju ordna era liv på ett sätt som handlar om att hålla ett långt avstånd och en hemlig vistelseort. Tyvärr är det så att när man väl hamnat i den situation ni är i, så går det inte över, utan man får vara på flykt trots att man själv inte gjort fel. Vi kan bara beklaga.

Vi hoppas att det här svaret är till någon hjälp, och att ni hittar en lösning så att ni får lite lugn och ro.

Vänligen,

Soctanterna