Jag fick svar från er som inte är kopplat till min fråga. Jag känner mycket väl om principen om vårdens upphörande. Enligt både svensk lag och Europakonventionen måste man alltid arbeta för en återförening detta genom umgänge och att ge stöd för att arbeta med bristerna som föranledde vården.
Det tydligaste exemplet på att man inte följt lagen 8§ är oförklarliga umgänges begränsningar för att medvetet stärka anknytningen till familjehemmet. Vägrat ge stöd för att arbetat bort bristerna.
Det intressanta är att när vi fick vårat andra barn motiverade jag vi inte skulle utredas på utredningshem igen för att det var ett enskilt barn men fick svaret att det fanns kännedom om brister i vårat föräldraskap som personer. När utredningen kring det nya barn var klar och det visade på att brister (gällande det placerade barnet) hade förändrats på ett genomgripande sätt och att dessa hade varat över tid och använder den utredning för att få hem vårat första då helt plötsligt var det ett enskilt barn för att det passar dom.