Fourth Amendment i Sverige

Hej. Här i USA säger advokater SLÄPP aldrig, aldrig in CPS (Soc) över tröskeln utan att dom visar en warrant by the judge. Alltså en order om husrannsakan utfärdat av domare.
Inte ens om CPS har polisen med sig ska dom släppas in.
Ändå försöker CPS ständigt komma in i amerikanska hem. Men fler och fler amerikaner lyder nu advokaters råd och släpper inte in CPS.
Detta är enligt Fourth Amendment. Men CPS försöker alltså trots detta gå emot constitutional rights and tränga in sig i hem.
Många amerikanska barn har räddats från CPS (som är kända för att sända barn in i trafficing eller skicka in dom på adoptionsmarknaden) genom att föräldrar blir medvetna om sina rättigheter.
När amerikanska sockärringar ombeds fixa en warrant så blir det svårare, eftersom domaren kan vägra. Och då får dom släppa caset helt. Haha.

Så nu undrar jag hur det är i Sverige. Om Soc skulle banka på dörren visst kan svenskar då vägra att låta dom komma in utan att begå lagbrott? Om Soc kommer tillbaka med snuten visst kan man vägra då också om inte snuten har en order om husrannsakan?
Och visst behöver man inte ens prata med er utan att först ha en advokat.

Jag tror att svenska föräldrar släpper in er alldeles för enkelt.

CPS övergrepp är så kända så nu har State of Texas infört en ny lag att sockärringar måste läsa hela Miranda (alltså you have the right to remain silence bla bla bla) så fort dom ska prata med föräldrar.
Och Miranda för CPS är WAY MORE complex än Miranda för snuten.

Ni i Sverige borde också få krav på er att TYDLIGT informera föräldrar att dom under inga omständigheter kan TVINGAS prata med er och att dom under inga omständigheter ska känna sig tvingade att släppa in er.
När ni ska ta ett barn i Sverige måste ni ha order om husrannsakan. Visst?

//skrivet av en arg svensk kvinna i Ohio som inte släpper in en enda jävel

get off my property bitch
2025-01-03 09:59

Hej!

Du har frågor om det svenska systemet för socialtjänsten och barnutredningar i förhållande till det amerikanska. Det här är lite klurigt, för dels skiljer sig systemen i USA åt, och de går inte alls att jämföra med det svenska.

I Sverige fungerar det så att socialtjänsten får en anmälan eller en ansökan om oro för ett barn eller en vuxen person. Då måste socialtjänsten först se om oron är så pass stor att man behöver inleda en utredning. Om man gör det är själva utredningen frivillig att delta i men kommer att genomföras oavsett, och man brukar inte gå hem till människor utan samtycke.

Om det däremot är så stor oro för någon, barn eller vuxen, att man tänker att det kan bli tal om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU (lagen om vård av unga) eller LVM (lagen om vård av missbrukare), så gäller andra saker. Då har handläggaren möjlighet att begära handräckning eller biträde av polis för att kunna komma till tals med personerna det gäller. Skillnaden mot en husrannsakan är att socialtjänsten här inte alls vill gå igenom saker i hemmet, utan bara vill få talat med barn eller vuxen och se om omedelbara åtgärder behövs. Om det behövs fattas ett beslut enligt LVU eller LVM. Då är polisen också behjälplig med att köra personer eller hjälpa socialtjänsten att hämta barn. Det här är inget som egentligen händer särskilt ofta. Socialtjänstens arbete är att i första hand motivera människor till frivilliga insatser, och man vill generellt inte behöva använda polis.

För att undvika utredning eller till och med omhändertaganden är det absolut bästa att öppet samarbeta med socialtjänsten, komma på bokade möten och vara så uppriktig man kan, och ta emot hjälp om det behövs. På frivillig väg.

Vi hoppas att detta besvarar dina funderingar och kanske gör dig mindre arg.

Vänligen

Soctanterna