Hejsan
Jag skulle vilja veta vad man ska göra när man har barn som nu går i 8an, som totalt vägrar skolan.
Jag har tittat lite i tidigare svar kring detta, men känner att min fråga gäller lägen som är allvarligare än så. Där snart nästan allt gjorts.
Väljer att vända mig till er då jag inte vill ta just detta med de befintliga kontakterna, då jag inte vill framstå som att jag gett upp eller slutat tro på mitt barn, men känner att jag ändå behöver fråga.
Detta har hållit på i flera år nu.
Såväl soc, som bup har varit inblandade med bedömningar och utredningar och så, och möte efter möte med alla vuxna inblandade, som barnet oftast vägrar delta i.
Jag är visserligen tacksam för de kontakter som finns, men tiden tickar fort iväg och ingen förändring sker. Det känns som vi behöver göra mer snabbare.
Snart ska det provas att någon från soc ska följa med honom hela tiden i skola, men från första gången det nämndes har det redan gått en termin, så tiden rusar iväg och allt vi gör är att prata, utan att barnet närvarar.
Det är en frånvaro på nästan 50%, och väl där så görs inte heller jobbet som ska göras.
Och som sagt så deltar barnet knappt alls på möten och så heller, och väl med, ofta på distans, så är svaret på frågor allt som oftast bara ”vet inte”.
Tidigare har sport varit det som faktiskt ändå fungerar bra, men även där börjar det slarvas och kommas med ursäkter.
Just nu känns det som att enda sättet hade varit att fysiskt tvinga dit honom, men det är ju inte heller rimligt. Och även om man lyckats få dit barnet så har man ju sen sitt arbete ju, så då sticker han, plus att barnet redan hotat med att ringa polisen vid ett par tillfällen så fort man försöker något.
Givetvis inget aggressiva försök då, utan kan räcka att lägga handen om ryggen som för att fösa mot hallen för att börja bege sig mot skolan, så börjar det skrikas och hotas.
Jag vet att jag aldrig har gått över någon gräns där, och det skulle jag aldrig göra, men de hoten skrämmer mig ändå.
Jag känner mig, trots kontakt med olika myndigheter, fullständigt maktlös och förtvivlad.
Min undrande är nu följande.
När barnet vägrar allt vad skola och ansvar heter, och bara gör som barnet själv vill, när vi föräldrar försöker vårt bästa, och inte tycks kunna göra mer än att motvilligt låta barnets liv förstöras, vad finns det för steg att ta?
Vilka olika åtgärder har socialtjänsten att tillgå i ett sånt läge? Hur ska man få honom till skolan och att stanna när han sticker första bästa chans han får?
Tacksam för all hjälp jag kan få.