Hej.
Jag är en ensamstående mamma som inte direkt har någon att vända mig till och jag upplever mig bli diskriminerad hur jag blivit behandlad.
Allt började sista oktober 2023 när jag blev sjukskriven pga bröstcancer. Jag fick ganska omgående problem med fkassa då dom räknat fel och betalat ut för lite, så jag tömt alla tillgångar jag lyckats spara ihop. ( haft heltids jobb med övertidsersättning innan ) Jag var tillslut tvungen att vända mig till soc pga att pengarna intr riktigt räkte till plus att jag behövde all möjlig hjälp med annat.
Blev tilldelad en förändringsledare som lovade att jag skulle få hjälp med massa, skrev på en fullmakt så dom skulle kunna hjälpa.
Jag får träffa denne max 3 gånger innan jag sen får sms om att hon skulle sluta men skulle höra av sig så det blev en bra överlämning till den nya, vilket aldrig hände.
Någon månad går och jag får panik då jag har sjukt mycket med först min behandling för bröstcancer och alla biverkningar det medfört, har utgifter jag inte längre kan ta bort mera av som gör att jag kan inte köpa kläder eller mat till mitt barn mm..
Får tillslut en ny, som typ enbart vill hjälpa mig att söka fonder. Jag har varit helt knäckt och grinat typ varje gång och förklarat för henne om vilken jävlig situation vi hamnat i då jag varit tvungen att låna pengar varje månad för att vi ska klara oss, vilket gjort att man hamnat i en ond cirkel som inte går att ta sig ur känns det som.
Till detta att jag även har min dotter som har diagnoser samt psykisk ohälsa med självskadebeteende samt väldigt selektiv i mat så jag kan inte laga vad som helst till henne.
Plus att jag antagligen har diagnoser själv som jag förhoppningsvis kommer bli utredd för snart. (Adhd, autism och borderline)
Jag upplever mig diskriminerad samt misshandlad av både sk läkarvård och socialtjänst.
Ett evigt moment 22 som inte någon vill ta i och hjälpa till och ha förståelse för alls känner jag.
Min socialhandläggare typ suckar mig i örat och låter som hon tycker jag är världens drygaste människa dom få gånger jag lyckats prata med henne.
Sen undrar jag även om det är meningen att förändringsledarna inte ska veta vad som står i lagar/regler och handböckerna socialtjänsten ska efterföljande?
Det är ju rätt konstigt tycker jag om det är dom som ska "göra socialtjänstens jobb", min tex påpekade att hon jobbade ju inte åt soc utan för dom, hon hade inte en aning om vad som stod i lagar och regler iaf.
Jag har varit tvungen att leta upp och skrivit ut för jag upplever att jag inte fått veta mina rättigheter samt om vad dom faktiskt ska hjälpa med och hur dom ska tänka vid varje ärende. Sånt ska man väl ändå få behöva låta bli att bry sig om när man ska koncentrera sig på att tex bli frisk?
Tack på förhand / Gävlemamman