Hej! Jag har i mitt arbete kommit i kontakt med en ensamstående mamma som har två hemmavarande vuxna barn, båda över 20 år. Båda barnen har funktionsvariationer och tillhör personkrets enligt LSS. Det är mycket bråk syskonen emellan, psykiskt dåligt mående och bruten sömn vilket påverkar deras mamma i hög grad. Syskonen erhåller aktivitetsersättning, går aldrig ut, har inga aktiviteter eller vänner. Deras mamma är för närvarande sjukskriven på grund av att hon inte har förmåga att koncentrera sig på arbetet med tanke på de vuxna barnens stora behov av stöd, råd, vägledning, ledsagning och emotionell och praktiskt stöd. De vuxna barnen betalar ingen hyra, hjälper inte till med något i hushållet, tackar nej till samtliga insatser som erbjudits från socialtjänsten och vill enbart ha hjälp av sin mamma. Mamman önskar stöd i att undersöka möjligheterna för barnen att beviljas personlig assistans och önskar i så fall kunna bli deras assistent. Personligen tror jag inte att deras behov är av den karaktären att de kommer i fråga för personlig assistans, och därtill känner jag starkt att dessa unga vuxna, i ett långsiktigt perspektiv, behöver komma ut och hemifrån och komma i kontakt med andra personer än sin mamma. De tackar som sagt nej till stöd och insatser och mamman upplever jag som mycket sliten och nedbruten och känner mig tveksam till hur hon ska kunna motivera dem. Får ni några tankar som ni skulle vilja dela med er av hur man skulle kunna fortsätta att arbeta med denna familj?