Hej,
jag har en nära vän som är mamma till en 9-årig flicka, Sofia, som sedan februari 2024 är LVU-placerad i ett familjehem i Sala. Mammans vårdnad om Sofia har nu övergått till pappan, och förklaringen till detta var grava kommunikationssvårigheter mellan föräldrarna som inte bodde tillsammans. Min fråga gäller i första hand mammas rätt att ha kontakt med sin dotter.
Hon har fått en begränsad rätt att ringa Sofia en gång i veckan (torsdagar) och träffa henne en gång i månaden. Det känns mycket lite, särskilt med tanke på att umgänget varit begränsat redan från början när Sofia blev omhändertagen. Är det inte socialtjänstens ansvar att försöka hjälpa familjer att återförenas, snarare än att i praktiken begränsa umgänget till en sådan nivå att relationen mellan förälder och barn riskeras att förloras helt?
Det är också en fråga om rättssäkerhet. För två timmar innan mamman skulle få ringa sin dotter, meddelade socialtjänstens chef (från Järfälla) att hon inte längre har rätt att ringa, skriva eller träffa sin dotter. Detta beslut kom utan föregående varning, och mamman har inte fått något skriftligt beslut eller förklaring. Jag undrar om det är korrekt att ett sådant beslut kan tas muntligen, utan att det dokumenteras på något sätt? Har mamman rätt att begära ett skriftligt beslut, och i så fall hur kan hon göra det?
Jag förstår att jag kanske inte har full insyn i alla detaljer i den här situationen, men jag är mycket orolig för min vän och hennes dotter. Jag är också bekymrad över socialtjänstens agerande i den här processen, särskilt när det gäller att inte ge tydlig information eller dokumentation om beslut som tas. Vad kan min vän göra om hon inte känner att hon får gehör hos handläggarna eller deras chefer?
Tack i förhand och tack att ni finns åtmintonne såhär på nätet.
Med vänliga hälsningar en orolig vän.