Min dotters pappa kan inte leva upp till sin papparoll

Min dotters pappa lämnade mig när dottern var 7 månader. Sen dess har han kommit o gått i hennes liv.
Under en period bodde hon varannan vecka, sen rasade hans vardag o han försvann och sen kom han tillbaka. Sådär har det varit ett antal gånger. Under perioder har vi inte ens vetat om han var vid liv.
Vi har varit på många möten på familjerätten.
Där det lovas mycket, som håller et tag tills det blir för krävande.
För ca 1 år sedan gav han mig hela vårdnaden, då han ansåg att jag hade bättre hand om henne.
Hon är 10 nu, saknar sin pappa och lever med en sorg att han inte kan leva upp till hennes förväntningar.
(Vi ska få samtals hjälp kring sorgen och pappa från bup).
Men jag lider av att hon ska må dåligt, hon ska inte behöva känna att hon ska bära ansvar för att deras relation ska existera, samtidigt förstår jag henne hon saknar sin pappa.
Vi har sedan tidigare en överenskommelse att han ska ringa vissa dagar, men det sker inte.
Hon ringer o ringer o han svarar inte eller ringer upp.
Hon kan be mig spontant fråga om de kan ses, det går aldrig.
Hon föreslår saker de kan hitta på, han säger alltid nej.
Om han inte har förmågan i sitt liv att finnas där, kanske det vore bättre att pausa och att han hör av sig till mig när han känner att han kan vara närvarande?
Hon är stor nu och slits emellan att sakna o hata honom..
Men på något vis skulle jag vilja att kontakten går via min telefon, för det blir som svek på svek när hon försöker ringa honom o han inte svarar.
När de ses kommer hon ofta hem, arg och besviken då hon känner att han inte är närvarande när de ses.
Säger nej till det mesta och är inte så mötande emot henne.
Förtroendekontot går ständigt på minus.

Jag har i alla år försökt underlätta för deras umgänge och kontakt.
Anpassat mig utifrån hans mående och livssituation.
Lånat ut mitt hem för att de ska kunna ses för att han varit bostadslös.
Jag har verkligen försökt vara tillmötesgående och lite till.
Men nu känns det verkligen som hela situationen kring pappan gör mer skada på henne, det leder till stora känsloutbrott, magont och oro.. tar så himla mycket energi från henne.

Vad gör man?

Mamma
2024-11-19 16:17

Hej!

Vilken svår situation för er!

Du skriver att din dotter är tio år idag, och att ni haft det oroligt kring umgänget med pappa sedan hon var helt liten. Du har ensam vårdnad om dottern. Utifrån det perspektivet så är det du som har ansvaret för hur hon mår, vad hon behöver, och också för att ordna hennes vardag på ett sätt som hon mår bra av. I detta ingår umgänge med den andra föräldern.

Umgängesrätten finns för att alla barn skall ha rätt till en god relation till båda sina föräldrar, och utgår från tanken att ett umgänge är bra för barnet. I ert fall låter det som om umgänget skapar oro och ett dåligt mående för din dotter.

Familjerätten finns organiserad i alla kommuner för att stötta familjer med frågor kring boende och umgänge. Vi tänker att du skulle kunna boka en tid där för samtal om din situation, och tips och hjälp med att strukturera ett umgänge som blir bra för din dotter.

Vad bra att ni ska få hjälp av BUP gällande din dotters känslomässiga reaktion, och att hon är så tydlig med hur hon känner! Spontant kan det vara en bra idé att umgänget går via din telefon, men sådant är ju väldigt svårt att styra i det digitala samhälle vi lever i, där även barn är konstant uppkopplade.

Vi hoppas att det här svaret kan ge dig något att komma vidare med, och önskar både dig och dottern lycka till!

Vänligen

Soctanterna