Hej, jag och mamman till dottern fick en utredning på oss i början av detta året efter att mamman valt att gå ur relationen på ett väldigt stormigt och provocerande sätt bara för att kunna spela på offerrollen. Gjorde allt man kunde för att dottern inte skulle behöva höra något och där min mamma såg alla bråk vi hade och va imponerad över att man inte reagerade värre men även att hon försökte provocera mig med saker om min bror som tagit sitt liv så är hon fortfarande mamman till vår dotter. Hon valde ändå att ta dottern ifrån vårt hem efter att hon skickat iväg mig till affären även att allt va hur lugnt som helst så när man kom hem försökte man få tag i henne utan att lyckas så kontaktade soc och polisen och efter det fick vi utredningen. Hon tog dottern i en vecka och jag visste knappt om dom levde eller inte eftersom mamman inte gick att få tag i och efter flera års nedtryckningar från mamman så gjorde den veckan att man knäcktes och sönderstressad så efter det fick man en utmattning och PTSD. Utredningen som vi fick är väldigt konstig för det finns ingenting där i som har att göra med dottern och hennes bästa. Märkte direkt att utredaren va väldigt partisk så ringde till enhetschefen och bad om att få byta men enligt henne så fick man inte byta. Jag valde att inte smutskasta mamman och det kan man se i utredningen och när jag frågade utredaren om mamman sa bra eller dåliga saker om mig så va hon väldigt tydlig med att det bara va bra saker som mamman sagt. När utredningen va klar fick man hem ett papper med 99% lögner och smutskastande från mamman så det blev väldigt märkligt när utredaren sagt något helt annat. Hon vägrade hembesök även att man tjatade om det och hon vägrade prata med min mamma som är den personen tillsammans med min syster som träffat dottern och oss mest. Mitt hus är nyrenoverat där man gjort allt för att barnanpassa och hela huset har blivit ett stort lekrum nästan efter att mamman flyttade. Jag har eget företag och alltid haft bra ekonomi och aldrig behövt låna pengar ifrån en förälder fram tills detta året pga sjukskrivning nästan hela året. Jag har druckit alkohol en gång sen dottern föddes för snart 3år sen. Jag har gjort allt i min makt för att dottern inte ska bli påverkad av utmattningen och ptsd så har läst på om det väldigt mycket. Hela året har mamman försökt motarbeta mig och stressa mig och försökte berätta detta för soc och dom ignorerade det helt. Blev trött på allt detta och berättade för soc om hur ofta mamman tog oxikodon tabletter för att bli hög och hur ofta hon va iväg och festade när vi bodde ihop men tydligen så är det inga konstigheter att vara en bra mamma ändå. Min mamma och syster hörde hur hon berättade att oxikodon tabletterna är som att ta några glas vin och ringde in och berättade det också. Och detta gjordes med dottern i hemmet. Enda strulet eller problemet jag haft med dottern är att hon varit extremt trotsig på morgonen där många säger att man ska tvinga eller distrahera för att byta om och komma till bilen men tycker det känns fel för jag vill att hon ska vilja och att det är positivt hela morgonen. Man får verkligen se hela hennes register på morgonen och det har jag förstått är ett tecken på trygghet hos barn. Mamman berättar att hon är jätteduktig på morgonen och att det inte är några problem alls där men att hon istället för problem med att få dottern till att somna. Jag försökte tipsa henne att bara släppa på allt och vara i nuet när hon ska sova för dom gångerna man behövt göra något efter hon somnat så har det inte gått men mamman blev bara arg av det tipset. Allt man fått stå ut med från mammans håll och att man fortfarande står på benen är helt otroligt. Hade också sett att hon googlat egen vårdnad och bidrag ett halvår innan det tog slut. Detta är väldigt kortfattat och inte så mycket av allt hon gjort mot mig för då hade jag behövt skriva en bok. Mitt misstag i detta är att jag självmedicinerade med liknande medicin som jag har på recept litegrann dom veckorna man inte hade dottern för att lindra ångesten och få lite sömn. Så absolut inget för att bli hög eller vad man säger. Ångesten kom som en riktig käftsmäll efter allt man fått stå ut med och att ingen vill lyssna eller tro på mig eller hjälpa. När man hade dottern så lyckades man ändå ignorera all ångest och vara med henne. Polisen kom hem och fick det som jag hade och gjorde husrannsakan och det fanns inget i huset. Dom va iallafall super imponerade över hur välstädat och mitt engagemang i huset som har att göra med dottern och tyckte att dotterns och min kontakt va väldigt fin. Det blev ett ringa narkotikabrott på innehav och inte bruk och dom berättade att dom inte ens behövde vinkla det dom skulle skriva till soc för dom såg hur bra dottern hade det sen berättade dom att dom inte trodde det skulle hända så mycket mer än att jag kommer få lämna drogtester och att det är bra om jag tar emot hjälpen som dom erbjuder. Dagen efter ringer hon från soc och säger att dottern ska vara hos mamman på heltid och att jag inte får träffa dottern överhuvudtaget. Ingen info om hur länge eller hur många drogtester jag behöver göra och ljög för mig om att det bara är hon som får bestämma när jag ska lämna dom här proverna så försökte byta utredare igen med enhetschefen men det blev ett tvär nej igen. Är skitförbannad på mig själv och ångrar mig verkligen men blev lite för mycket att hantera. Bad utredaren om en ny utredning för man hoppades nästan lite på det så man kunde berätta om allt och hela sanningen istället men hon trodde inte att hon skulle göra en ny utredning. Dom kommer försöka få mig att ge vårdnaden till mamman nu med tydligen. En oxikodon knarkande mamma som festar nästan varje helg men som är expert på att gråta på beställning och ljuga och manipulera. Kommer givetvis kämpa för att vår dotter ska ha båda sina föräldrar för det är inte en förälders val att ta ifrån henne den upplevelsen enligt mig då. Har också haft väldigt bra stöd här hemma av min mamma och syster som kommit förbi väldigt ofta när man har dottern.
Kan någon förklara för mig hur det kan vara det bästa för dottern när man väljer att ta bort 3st av dom 4st närmaste hon har i sin familj och helt tvärt med utan någon utredning eller liknande. Polisen som va här såg hur bra hon hade det. Är livrädd att hennes mamma blir lika skadlig mot henne nu som hon varit mot mig i alla år.
Det märkliga i allt detta är att mitt ex ville använda mitt bankkonto några månader innan det tog slut för att hjälpa hennes mamma och man att ta ut 50-100tusen i kontanter till något "svartarbete" men jag vägrade att hjälpa till med det. För det har inte spelat någon roll vad jag sagt eller gjort så man visste att detta skulle hända om jag gör ett misstag och när du har en person som vet allt om dig och gör precis allt den kan för att förstöra så gör nog nästan alla ett misstag tillslut. Denna mamman sa till mig "hur dålig är inte din mamma då som har en son som tagit sitt liv och en som vill ta sitt liv" och att hon ville göra så att jag tog mitt liv och sen berätta för dottern att jag va psykiskt sjuk i resten av hennes liv. Sjukskrivningen m.m kommer nog göra så man blir av med allt man jobbat ihop och köpt under dom 15år man har jobbat och där min båt blev platsen man sörjde och överlevde min brors bortgång så den betyder väldigt mycket och det gör mig ingenting för det absolut viktigaste är min dotter och jag behöver verkligen hjälp. Tack o lov så märkte min jurist va det är för typ av människa men alla andra har gått på hennes lögner.