Hej
Är sedan drygt 2 år arbetslös och drabbad av psykisk ohälsa. Har på alla sätt försökt använda de system som finns för stöd; arbetsförmedling och akassa, sjukvård, insatser från socialtjänst med mera.
Till slut har jag inte förmått att ens fortsätta vara sjukskriven då mitt mående medfört att jag knappt klarar av att gå utanför dörren.
När jag då söker bistånd, t ex ekonomiskt så stängs alla dörrar av omöjliga rutiner.
Då jag inte kunnat betala banklån för lägenhet på flera månader har min bank nu avslutat mina konton. Jag har således ingen bank.
Då krävs intyg från ett flertal banker om att jag inte har ett konto hos dem. Intyg som är väldigt svåra att inhämta eftersom jag inte heller har bank-id till följd av att banken avslutat mig som kund.
Jag har ansökt om att starta konto i annan bank men det är flera månaders väntetid på möte för att "eventuellt" få starta ett konto i ny bank.
Om man har en bank så räcker det med att lämna in kontoutdrag från just den banken. Vad är det som gör att socialtjänsten inte begär intyg från andra banker så länge man har EN bank? För mig är det mycket märkligt. Att visa utdrag från en bank betyder ju inte att man inte kan ha pengar i någon annan bank!?
För mig är detta ett kvitto på att vi som hamnar utanför systemet inte SKA få hjälp. Vi ska fortsätta vara utanför systemet och helst vill man att medborgare ska ta livet av sig oavsett att man betalat skatt i flera år (25 år i mitt fal) och aldrig förr sökt ekonomiskt bistånd.
Tror socialtjänsten att man tar steget att söka ekonomiskt bistånd för att det är KUL?
Och varför får jag hela tiden höra att SÅ FORT man fått beviljat bistånd så är det ENKLARE framöver. Föder inte socialtjänstens rutiner bidragsberoende genom dessa trösklar som ska passeras, men så fort man är genom nålsögat så bara betalar dom ut så länge man fyller i en blankett utan större problem varje månad. Frågan gäller Malmö stad. Tacksam för svar. Min fråga och ert svar får MER ÄN GÄRNA och med fördel, för andra som upplever detta, publiceras. Ni får gärna återkomma till mig oavsett eftersom jag helt tappat tron på svensk välfärd nu. Jag upplever att det bästa är att jag avlider. Jag behöver inte ens ta livet av mig eftersom jag inte kommer att ens få nödbistånd och då "avllider av naturliga orsaker". Ska det vara så?