Vårt barnbarn blev omhändertagen direkt vid utskrivning från 3,5 månad på sjukhus o placerades på jourhem. Var en turbulent tid eftersom han föddes 3,5 månad för tidigt men föräldrarna kämpade på och såg fram emot att få komma hem utanför sjukhusväggarna. Blev orosanmälning så soc blev inblandat pga vissa saker. Sen blev
De mer eller mer blev tvingade att skriva på frivillig placering på jourhem. De hade att välja på utredningshem 25 mil bort tillsammans med missbrukare osv eller jourhem nära hemmet. Så vidare frivilligt var det inte. Rädsla att vara ensam mamma 25 mil bort gjorde att de valde jourhem och hade som önskemål att få träffa honom så ofta som möjligt. Blev 1,5 timma per vecka knappt.
Nu när utredning är klar så har de bland annat fått till sig att de inte är lika framåt som andra de är blyga helt enkelt o har inte frågat lika mycket däremot har de fått beröm vid umgängestid. Kan de verkligen göra så känns diskriminerande.
Vi som far o morföräldrar har knappt inte fått träffa barnbarnet. De lyssnar inget på kontaktnätverket och vi fick till oss att kontaktnätverk har inget att säga till om om något.
Kan de verkligen beröva oss vårt barnbarn borde det inte jobbas mot att de ska få hem honom istället för familjehem eller åtminstone ta hjälp av hans stora kontaktnätverk.
Vi tycker att de ska stöttas på hemmaplan istället men vi får inget de har inte fått chansen ens. De missar utvecklingen av sin bebis vilket är grymt att de inte får chansen att connecta.
Vi har panik vi vill ha tillbaks honom så hur går vi tillväga de är inte farliga och utgör inget hot mot sitt barn och han är frisk o kräver inte speciell behandling även om han fortfarande är prematur.
Hur kan vi göra det känns som de kör över dem helt och straffas för de inte är lika framåt och pratar.
Så vad kan de/vi göra? Vi känner oss maktlösa och panik vi vill ha tillbaks honom. Tacksam för tips