Hej, jag och hela min familj/släkt är väldigt oroliga för min syster som är gravid.
Hon är 31 år men har en mognad av ett barn. Hon är nu gravid och har absolut noll förutsättningar emotionellt, praktiskt, ekonomiskt, socialt och på alla tänkbara plan att ta hand om ett barn.
När vi anhöriga försöker prata med henne om vår oro om att skaffa barn får vi till svar:
Ja ja men nu vill jag det
Det är hennes standardsvar på det mesta.
Hon har inga diagnoser på papper då hon vägrat utredningar.
Hon är som hon är och tänker inte ändra på det säger hon. Vi har försökt förklara för henne att det här barnet kommer ha samma behov som alla andra som behöver bli tillgodosedda.
Hon klarar inte av vardagliga saker som tex att katten går för nära när hon pratar i telefonen, det är för varmt/för kallt eller liknande utan då blir hon otroligt stressad.
Det är många mer bitar men det är en del av hennes problematik.
Vi anhöriga är oroliga att barnet kommer bli skadat/avlida om hon får ta med sig barnet hem från BB.
Vad kan vi som anhöriga göra? Hon är i vecka 19 nu.
Mvh orolig syster