Hej,
Vi är föräldrar till en hemmaboende son på 25 år. När han gick i 6:an fick han en ADD-diagnos men gick ut högstadiet med betyg så att han kunde söka in på gymnasiet. Han hade inga problem med skolnärvaro under tiden i grundskolan utan trivdes bra med kompisar och lärare.
Problemen började i gymnasiet då han kom ifrån sitt gamla kompisgäng och inte orkade med skolan. Han provade på tre olika program men hade så hög frånvaro att han till slut hoppade av. Hans psykiska mående blev under den här tiden sämre och han isolerade sig allt mer. Han lider av ångest, nedstämdhet, hypokondri och har kontakt med psykiatrin. Han har äntligen börjat medicinera mot sin ångest men gör inget annat för bättra på sitt mående. Han har samtal med psykolog men tar inte tag i de utmaningar hon menar kan hjälpa honom framåt. Han försöker läsa in gymnasiet på distans, ett ämne i taget, men han har svårt med motivationen och resultaten blir därefter.
Han har blivit nekad bidrag från CSN p.g.a sin studieform och, antar jag, studieresultat så han har inga pengar överhuvudtaget.
Han kan heller inte arbeta p.g.a sin ångestproblematik som gör att han inte kan vara ute i den riktiga världen. Ett besök i en butik tillsammans med oss föräldrar är så jobbigt att han efter en kort stund måste lämna och sätta sig i bilen. Att söka ekonomiskt bistånd fungerar ju inte heller då han i så fall måste stå till arbetsmarknadens förfogande och vara aktivt arbetssökande. Han vill klara av gymnasiet och eventuellt söka någon YH-utbildning men varken han eller vi föräldrar vet vad vi ska göra. Förutom feriejobb och praktik har han aldrig arbetat. Nu sitter han mest på sitt rum, spelar dataspel, pluggar lite sporadiskt, är uppe på nätterna och sover på dagen. Han kan inte göra något de få gånger han träffar lite vänner utan att be oss om pengar vilket han drar sig för. Han vill följa med en vän till dennes sommarställe men har inte råd. Skulle han kunna söka någon annan sorts bidrag? Sjukersättning eller liknande? Vi vill att han ska må bra, känna att han får lyckas med något och komma framåt. Vi föräldrar försöker stötta, komma med råd och tips utefter vår förmåga men möts av ilska och irritation. Han måste också på något sätt kunna bidra till ekonomin här hemma. Pappan jobbar och jag är pensionär. Vart kan vi vända oss?
Mvh en mamma och en pappa