Vuxen son vägrar ta ansvar

Min snart 20-årige son bor hemma och vägrar hjälpa till ekonomiskt, trots att vi gjort en överenskommelse att han ska göra detta. Han har inget arbete eller studier, och vill inte söka soc. Han har nyligen fått en autismdiagnos, men åtgärder och stöd från FSF drar ut på tiden.
Hans beteende stör vårt hemliv då han är högljudd, även sent på nätterna, och inte sköter sin hygien. Han kräver att jag ska stå för mat eller matpengar till honom, vilket är svårt med min ekonomi. Finns det någonstans jag kan vända mig för hjälp? Jag tror det skulle bli bäst för alla inblandade om han hade eget boende då situationen hemma är väldigt ansträngd och jag orkar inte mer.

Orolig mamma
2024-02-15 19:25

Hej!

Vi förstår att ni har en svår situation. Juridiskt sett har du inte längre försörjningsansvar för din son då han har eget ansvar att söka arbete eller bidrag. Samtidigt är det svårt att i familj säga till sitt barn att nu får du klara dig själv. Din sons autismdiagnos ger honom möjligheter att få stöd via försäkringskassa och vuxenhabilitering. Även om det dröjer är det bra att du vet att det är på gång med åtgärder och stöd. Eftersom din son är myndig behöver han samtycka för att du ska kunna få information från myndigheter. Ett råd är att ni diskuterar detta och att du får hans samtycke. På så sätt kan du kontakta myndigheter som handlägger hans ärende och få kunskap i exempelvis hur lång handläggningstid är.

Du kan även kontakta den enhet som finns i din kommun vad gäller insatser för vuxna med funktionsvariationer. I Malmö är det Funktionsstödsförvaltningen. Att få hjälp därifrån är baserat på frivillighet och kräver att den sökande själv ansöker om exempelvis boendestöd. Men som anhörig kan du få råd och stöd i vad som behövs för en ansökan och om det finns anhöriggrupper etc som skulle kunna vara till hjälp. Du kan även göra en orosanmälan avseende din son.

Oavsett vad du väljer behöver du komma överens med din son. Han är ung vuxen med en tillvaro utan arbete och studier, och har nyss fått autismdiagnos. Det kan vara så att stressnivån hos er båda är så hög att det är svårt att hitta bra tillfällen att sitta ner och prata. Om möjligt, ta stöd för egen del så du får hjälp att hantera din egen stress för att på så bra sätt som möjligt börja samtalen. Vuxenhabiliteringen har erfarenhet av liknande situationer, du kan ringa och rådfråga.

Vi hoppas du fått svar på dina frågor

Soctanterna