När är socialtjänster skyldig enligt lag att fatta beslut om att starta eller inte starta en utredning kring ett barn? Tex måste det finnas en formell orosanmälan som grund gällande det specifika barnet för att få starta en utredning? Eller kan beslut om att en utredning ska startas grundas sig på att det under en pågående frivillig insats från soc framförs okronkret information från vårdnadshavare 1 om att barnet "inte mår bra", tex har börjat missa skolan och inte vill bo hos från vårdnadshavare 1 . Den frivillig insatsen hos soc berör ett syskon till barnet som ha en Asperges diagnos. Är soc verkligen skyldiga att starta en utredning baserat på okonkret information från enbart vårdnadshavaren 1 som hen framförde på ett möte (mötet berörde syskonets frivilliga insats). Är det inte mer rimligt att soc kallar även vårdnadshavare 2 till ett möte för att få en mer samlad bild och därefter besluta om en utredning ska starta eller inte. Eller att soc informerar vårdnadshavaren 1 om att hen behöver göra en formell orosanmälan först, innan beslut om att starta eller inte starta en utredning kan göras.
Vårdnadshavare 1 och 2 ligger i skilsmässa och samtalar inte med varandra och har därför separat möten på soc inom ramen för en frivillig insats rörande syskonet