Lågt försörjningsstöd

Hej!

Det verkar som att du haft det jobbigt en längre tid. Obearbetade trauman från barndomen, kan påverka en hela livet på ett eller annat sätt. Vi förstår att du på grund av detta haft en psykisk ohälsa som påverkat dig i så hög grad att du idag står utan arbete och försörjning. Utifrån vad du beskriver har du fått leva på marginalerna under lång tid då du levt på bidrag.

Försörjningsstöd är egentligen tänkt som ett tillfälligt stöd under kortare perioder när en person eller familj tillfälligt hamnar utan eller med små inkomster. Riksnormen är uträknat för att människor ska ha en skälig levnadsnivå under dessa perioder. Du skriver att du erhåller lägsta tänkbara försörjningsstöd med 4620 kr, men att du någonstans läst att denna borde vara 5717 kr för 2023.

Riksnormen fastställs årligen och finns reglerad i socialtjänstförordningen. Riksnormen är lika för alla, var du än bor i Sverige. För 2023 så har man fastställt riksnormen avseende personliga kostnader för en ensamstående till 3490 kr. Till personliga kostnader räknas livsmedel, kläder och skor, lek och fritid. Tillkommer gör hushållskostnader, vilket är 1130 kr för ensamhushåll, där utgifter för förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon ingår.

Utöver riksnormen så godtas utgifter för boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring, samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Vidare kan man ha rätt till bistånd om man har utgifter för sjukvård och mediciner, tandvård och glasögon vilket behovsprövas.

Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen prövas varje gång en person ansöker om det. Socialtjänsten har att se om den enskilde själv har möjlighet att klara sin försörjning, att den enskilde själv gör allt den kan för att bidra till sin försörjning eller för att på sikt bli självförsörjande. Utifrån detta så har socialtjänsten möjlighet att kräva att den enskilde deltar i olika arbetsmarknadsåtgärder, får sin arbetsförmåga prövad eller på annat sätt försöker närma sig arbetsmarknaden och egen försörjning.

Det låter som att du inte själv har uppfattat att de åtgärder som du fått under åren har bidragit till din hälsa och ditt välmående så att du själv känner att du kommit närmare en anställning. Inte heller verkar det som att myndigheterna funnit att din arbetsförmåga är helt nedsatt.

Om du vill att alla de myndigheter och professioner som är inblandade i ditt liv just nu ska ta ett gemensamt “grepp” om vad som är rimligt för dig, föreslår vi att du pratar med din handläggare på ekonomiskt bistånd och ber hen att sammankalla dessa för att ni gemensamt ska komma fram till vad som är rimligt att du ska göra den närmaste tiden för att antingen visa på din arbetsoförmåga eller vad du ska sysselsättas med. Orimliga krav är oftast mycket stressande, och har alla de som är inblandade samma uppfattning, kan det innebära att du inte känner samma stress.

Du skriver också att din handläggare har sagt att det handlar om ett “systemfel” för att det blivit som det blivit för dig. Vi vet inte riktigt vad hen menar med detta. Du får prata vidare med hen och höra vad som menas. Kanske är där information som du behöver få för att på något sätt få någon bekräftelse på att vissa saker inte beror på dig, utan myndigheters och professioners agerande som påverkat din situation.

Vänligen

Soctanterna