Lång livshistoria kort.
Jag drabbades 2007 av en olycklig infektion när jag besökte Turkiet. En bakterie som orsakade sepsis. Gick tyvärr länge med bakterien innan man förstod att jag var riktigt sjuk. Vårdades på intensiven i respirator. Under sjukdomsförloppet drabbades jag av blodproppar i ben,hjärta och lungor. Jag fick även en elak infektion i mitt knä som krävdes otaliga sköljningar.
Idag är jag ”frisk” men lever av sviterna med värk i benet där den största blodproppen satt samt låsningar i knät.
Efter några år bröt en osammanhängande smärta över mig och man konstaterade fibromyalgi och rest less legs. Kände aldrig riktigt igen mig i symtomen men medicinerades med smärtstillande vid behov.
Sökte senare för smärta i rygg. Jag har sned ryggrad och har diagnos kyfos som är puckelrygg.
Under mina graviditeter tidigare fick jag byta ut en del mediciner mot mediciner som ej är fosterskadande.
Nu i min tredje graviditet gick barnmorskan igenom medicinlistan och sa att den ena medicinen är narkotika klassad och fosterskadande. En medicin jag använde vid behov under hela min andra graviditet. Jag fick erbjudande att få hjälp att sluta ta den och byta ut mot en mildare. Jag godtog såklart detta!
Men problemet var att jag missuppfattade under vilken vård detta skulle ske. Jag fick en tid hos en specialiserad mödravård för missbrukande blivande mödrar. Jag fick höra att det även där fanns läkare, fysioterapeut, barnmorskor och även BVC. Väl där frågar barnmorskan mig om jag går med på att ta prover för att ha koll på vad fostret får i sig. Jag sa ja, jag vill ju gärna att proffs har koll!
Men vid möte av denna läkare ville denne ej ändra medicinering från fosterskadande läkemedel till icke fosterskadande läkemedel som vid tidigare graviditet. Trots att jag nämt vilka diagnoser jag har samt att det alltid varit under läkarens ordination. Aldrig missbrukat rekommendationen eller det som förskrivits.
Jag drabbades rätt snart med en disk som klämde min ishias och även fysioterapeut undersökte detta. Möjligtvis ett diskbråck. Efter några veckor är mitt bäcken löst och jag rör mig inte så värst vackert och sömnen är obefintlig. Jag bad om stöttning av läkemedel för att klara sista veckorna. Möttes av full personalstyrka som är oroliga för mig och mitt foster. Mina prover visar att jag har läkemedel i omlopp. (Jag har kvar sedan tidigare recept).
Jag är så kränkt och blir inte lyssnad på! Utryckte att jag känner att detta inte är den mödravård som passar mig. Fick då höra att jag är där ”frivilligt under tvång”. Att dom är skyldiga att orosanmäla mig när jag motsäger mig vård. Dels för att jag har två barn hemma sen tidigare. Och att sedan anmälan når förlossningen och att dom sedan från BB gör anmälan då barnet är fött.
Jag är ju livrädd! Jag har brukat läkemedel men aldrig missbrukat. När jag har en journal från tidigare läkare/undersökningar och recept får det gå till såhär? Vad kan socialtjänsten göra för mig? Bör jag vara orolig? Jag tycker inte jag skall behöva stå till svars för mina läkemedel, göra prover och ha hembesök två dagar i veckan pga läkemedel utskrivna av läkare? Bör tillägga att jag har en annan läkare på vårdcentralen som är av annan syn på det här.
Kan jag helt avsluta denna kontakt hos missbrukar mödravården och hålla mig till min läkare och ta anmälan och visa upp mina journaler för socialtjänst och inte vara livrädd?
Detta har medfört en oerhört stress och påverkan hon mig. En tid där jag önskar mig själv lugn och ro och bara vänta på vårt tredje barn!