Hej
Vet inte var jag ska börja och kan varna med att detta kan vara väldigt flummigt då jag har mina tankar utspridda. Är helt enkelt psykiskt trött.
Ska iallafall försöka skriva kort.
DAGENS: min 7åriga dotter är hos mormor, jag meddelade att min bror skulle lämna henne. Dock vägrade han eftersom att han ville att jag skulle ta emot henne. Men jag var inte hemma pga vi aldrig bestämde tid när min bror skulle lämna henne. Men min sambo ( ej dotterns pappa) var hemma och bror kunde lämna henne över till honom. Det blev bestämt nej från hans sida så brorsan tog tillbaka henne hem till mormor.
Kan tillägga att jag har varit kontrollerad av min mamma sen jag fick min dotter, jag blev svarta fåret i familjen eftersom jag och dotterns pappa gick skilda vägar. Jag fick ensam vårdnad och levde under mammas tak i 7 år pga olika anledningar. Jag har jobbat 5 av dessa 7 år. Mamma har passat dottern eftersom jag har jobbat obekväma arbetstider. Men allt har vänts emot mig, jag ska inte tala om vad hon har kallat mig och min dotter för. H*ra o diverse ord och faderslös unge till dottern har hon sagt, listan är lång.
Träffade min sambo och jag flyttade hem till honom. Tänkte jag får leva mitt liv nu hur jag vill, kan tillägga att jag är 30+ år. Men icke. Mamma har inte "godkänt" min sambo och att jag går emot hennes vilja osv osv. Detta pågår ständigt. Dom pratar illa om mig och min sambo när dottern är hos mormor. Jag har varit snäll och inte velat att dottern tappar kontakten med mormor, morbror och låtit henne vara där nästan varje helg . Jag orkar inte mer. Dottern är inte i fara hos dom men jag vill ha henne hem.
Dottern är inte hemma och jag vet inte vad jag ska göra. Hjälp!