Hej!
Barnens pappa och jag har varit separerade i 5 år. Barnen har bott varannan vecka, men nu vägrar det äldre barnet (12 år) att bo hos pappa. Barnet anser att pappa inte har förmåga att bemöta barnet på ett respektfullt sätt. Barnet ringde därför till soc och en förhandsundersökning kring orosanmälan är igång. Soc känner till vår familj sedan tidigare och där finns bland annat samarbetssvårigheter dokumenterade. Vi har också haft samarbetssamtal via soc. Det är svårt att skriva kortfattat om detta, men pappan skickar massvis av sms och i dessa kräver han att jag ska uppmuntra barnet till att ta kontakt med honom. Det har jag, men hen vill inte. Pappan märker att det inte kommer några meddelanden från barnet och menar att "min uppmuntran måste ha försvunnit någonstans på vägen" och att han "ser resultatet av min uppmuntran" samt att "om det inte händer något hos dig så ska han ta det visa socialen". Det är bara ett exempel. Hans sms är otrevliga, ironiska, består av orimliga förväntningar och förvridningar av sanningen och han nedvärderar min föräldraförmåga på ett manipulativt och nedtryckande sätt. Soc tycker att vi ska gå på samarbetsamtal hos Familjerätten. Samarbetet är inte problemet, utan hans beteende är problemet. Hur mycket ska jag som förälder tåla att höra från honom? Jag känner mig inte lyssnad på hos soc. Hur gör man när en förälder har svårt att bemöta den andra föräldern på ett konstruktivt, respektfullt och moget sätt? För övrigt vägrar han telefonsamtal. All kommunikation sker via sms.
Mvh
Sarah