Hej.
Jag har ett barn i mellanstadiet med add. Hen har under ett års tid ätit medicin. För 8 månader sen bytte vi till en som vi hållt oss till. Han kan bli loj av den ibland. Men hemma hos mig klagar Hen inte på medicinen mer än att den andra föräldern påtalar hur dåligt hen mår av medicinen.
Medicinen fungerar utmärkt. Hen klarar skolan både socialt och för att kunna koncentrera sig.
Skolan märker när hen är omedicinerad. Trots återkommande samtal från skolan om att det inte funkar utan medicin är hen omedinicerad varannan vecka och enligt den andra föräldern kommer fortsätta vara det. Jag menar att det är inget man bara kan välja, när man inte ens är tonåring, Utan det är ett måste för att skolan ska funka, för att en ska få rätt förutsättningar.
Nu står jag in för ett antal möten, och undrar nu att om det kommer in en oros anmälan för att barnet i fråga inte tar eller får sin medicin är det grund till untredning överhuvudtaget? Är det inte för barnets bästa att äta medecin så man inte bränner aina broar med kompisar och förebygger att bli hemma sittare samt att man förebygger att man misslyckas med skolan enbart dör att man ballar ur utan medecin.?
Det som är också är underligt är den andra föräldern inte ens hämtat ut medicin på 6 månader.
Kommentarer
Hej!
Vi kan inte svara på din fråga avseende mediciner. Vi tänker att det är en läkares uppgift att bedöma hur medicineringen ska se ut. Naturligtvis är det viktigaste att ditt barn mår bra och fungerar och det är föräldrars ansvar att optimera måendet. Om man inte följer rekommenderad behandling och det får konsekvenser för barnet, så är det en anledning till oro.
Det framgår inte vem som gjort orosanmälningar, men av din text förmodar vi att det är skolan. En utredning kan leda till en positiv utveckling, då utredningen kan ge möjlighet att klarlägga barnets behov och vikten av att följa professionella rekommendationer.
Vänligen
Soctanterna
Soctanter