Det händer vid tillfällen att jag inte har möjlighet att lösa ut samtliga recept-belagda mediciner, ordinerade och föreskrivna av specialist-läkare som en del i min behandling. Detta omfattar kronisk smärta men även på senare tid svårare depression. Jag står nu efter flertal byten av ssk, helt utan planering eller uppföljning... En tillvaro som står helt still och bara främjar bidragsberoende framför framtidsutsikt och handlingsplan för självförsörjning.
I min senaste ansökan la jag till rekvisition för medicin och får inget besked, eller någon rekvisition att hämta ut i receptionen som vid tidigare tillfällen.
Jag legitimerar mig med EU-pass i receptionen och får som svar att dom kan inte lämna ut uppgifter om hur mitt ärende hanterats eller behandlas om jag inte har "bank ID".
Jag mailar då min handläggare, och får som svar att hon inte får lov att skriva ut rekvisitioner längre. Jag tror heller inte att jag kommer få ett formellt avslag över denna post, som går att överklaga. Något jag kommer att anmäla, men hur ska en SDF motivera det med stöd i SoL?
Är detta ens lagligt att neka en klient/brukare sina livsviktiga mediciner?
Bara månader tidigare och dessförinnan har det aldrig varit något hinder, men nu uppmanas jag att invänta försörjningsstöd, betala medicinerna och inkomma med kvitton. Inget konstigt i det, frånsett att jag måste ta min medicin dagligen.
Konsekvenserna av att inte ta dom är vad jag genomlider just nu, svåra smärtor från nacke till ländrygg, illamående och kroniska inflammationer som blossar upp. Sjukdomen kan även förvärras! Detta kan knappast längre kallas en dräglig tillvaro jämfört med det fantastiska stöd jag en gång haft.