Orosanmälan bb

Hej!
Jag har precis blivit två barns mamma. Efter en mycket tuff graviditet med komplikationer och fysisk samt psykisk stress blev situationen på sjukhuset för mycket för mig. Hormonfylld, otrevligt bemötande, oron, själva sjukhusmiljön, saknad efter mitt andra barn, undanhållande av information, 6 barnläkare under 2,5 dygn där häften titulerade mitt barn med fel kön tog ut sin rätt vilket ledde till en stark reaktion hos mig. Jag höjde rösten, svor och gav barnet till barnmorskan för att själv gå iväg för att gråta. Uttryckte att barnet ändå inte var mitt eftersom jag inte fått vara involverad i behandlingsplan och inte kände mig lyssnad på. Personal på bb gjorde en orosanmälan efter att pratat med bvc som intygade att jag är en stabil och trygg person som aldrig är otrevlig eller vresig, vilket anmälan antydde. Jag känner mig helt värdelös som människa och mamma. Att en extraordinär situation med många faktorer gjorde att jag reagerade, överreagerade. Känns orättvist att någon som träffat mig vid 2 tillfällen i min värsta sinnesstämning ska få dömma ut mig fullständigt. Borde inte bvc sköterskans ord vägra tyngre som har en etablerad relation till mig? Borde inte dessa omständigheter, inte ursäkta men förklara mitt handlande i situationen? Hur bearbetar man känslan av att känna sig påhoppad och värdelös efter en orosanmälan? Jag förstår att det ska vara enkelt att anmäla för att inget barn ska fara illa men borde inte personalen på bb ha mer förståelse?. De pratade inte ens med mig om situationen utan ringde min man och frågade hur jag ska hanteras, i samtalet brydde de sig inte överhuvudtaget om att fråga hur jag är hemma och om han förstod vad min starka reaktion berodde på. I anmälan har personalen själva skrivit att jag fick många olika besked och att situationen var pressad.

Orolig och rädd

Kommentarer

Hej!

Av vad du beskriver om din situation förstår vi att det har varit tufft för dig, dels under graviditeten men även i samband med förlossningen.
Att vara nybliven förälder, även om det är andra barnet, kan upplevas som svårt de för de flesta. Att känslorna svämmar över och att man inte känner igen sitt eget beteende är inte ovanligt. I vissa fall kan man behöva hjälp att hitta en balans.

Alla som genom sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om hen upplever att barnet riskerar att fara illa. Det är sedan socialtjänstens uppgift att utreda detta.

När en anmälan inkommer till socialtjänsten så blir du kontaktad av en handläggare för att boka in ett första möte. Under det första mötet går handläggaren igenom uppgifterna i anmälan med dig och du har möjlighet att förklara hur du tänker kring din och barnets situation. Ni kommer prata om vilket stöd som finns kring barnet och dig i nuläget. Handläggaren kommer efter det mötet besluta om informationen som framkommit i mötet med dig är tillräckliga eller om hen behöver inleda en utredning. En utredning inleds för att handläggaren skall kunna ta ytterligare kontakter i syfte att inhämta information om er situation. En sådan kontakt kan till exempel vara med Barnavårdscentralen (BVC).

Vi råder dig att försöka känna efter och fundera på om du behöver lite extra stöd eller om du tänker att du och din man tillsammans kan hantera situationen.

Det finns även sätt att få stöttning som inte involverar socialtjänsten. Man kan tillexempel få en samtalskontakt genom sjukvården. Du kan prata med BVC om detta.

Om du inte redan har gjort det så berätta för din man om hur du känner så att han också har möjlighet att ge dig stöttning.

Vi hoppas att de dåliga känslorna kan lägga sig så att du istället får möjlighet att njuta av ert nytillskott.

Vänligen
Soctanterna

Soctanter