Vägrar att samarbeta

Hej!

Om en kurator på UMO anmäler till soc då en flicka på 16 blivit utsatt för psykisk misshandel (flickan och familjen har haft kontakt med soc tre år tidigare rörande fysisk och psykisk misshandel men utredningen ledda inte till något) och flickan motsätter sig stark då hon är rädd för att det ska bli som förra utredningen. Då blev hennes föräldrar arga på henne och straffade henne på olika sätt. Flickan vill inte träffa socialtjänsten, vad händer om hon fortsätter vägra att samarbeta och ”bildar allians” med föräldrarna? Kuratorn har haft kontakt med flickan i va 7 mån och menar att det hon varit utsatt för är allvarliga saker. Men flickan vill verkligen inte att det ska bli en utredningen och känner sig väldigt besviken och arg. Vad gör soc om både barnet och föräldrarna ej samarbetar med dem? Flickan tror verkligen inte att en utredning skulle lösa hennes problem och vill bara ha samtalsstöd där hon kan ”prata ut och vara ärlig utan att någon anmäler”.

Elly
2020-11-17 23:53

Hej!

Vad vi förstår är flickan du beskriver besviken på socialtjänsten och vill inte ha någon kontakt med dem men önskar en samtalskontakt för egen del. Vi förstår det som att hon vill kunna prata fritt utan att det innebär att socialtjänsten informeras.

Som minderårig är det svårt att ha en sådan samtalskontakt då personer som genom sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn och unga har en anmälningsskyldighet om de får information om att barnet far illa eller riskerar/misstänks att fara illa. Om det är hemförhållandena som flickan vill prata fritt om, där flickan misstänks ha utsatts för misshandel, faller det under anmälningsskyldigheten.

När en anmälan inkommer har socialtjänsten en skyldighet att bedöma och eventuellt utreda ärendet. För att ta reda på barnets behov av hjälp, stöd eller skydd pratar socialtjänsten med barnet, föräldrarna och vid behov andra för familjen viktiga personer för att få en bild av barnets livssituation. Även personal på skola kan kontaktas för att kunna utreda barnets mående och situation. Det innebär att en utredning kan genomföras oavsett om barnet och föräldrarna medverkar i utredningen eller inte. Ett samarbete är dock alltid något som eftersträvas!

Vi kan inte uttala oss i enskilda ärenden men generellt är samtalen med barnet en mycket viktig del i handläggningen av ett ärende. Det för att få barnets åsikt och information som en del av utredningen och för att erbjuda lämpliga insatser. Socialtjänsten kan inte tvinga ett barn att prata med socialtjänsten men det blir då svårt att besluta om eventuella insatser om det inte finns tillräckligt underlag till beslutet.

Vår förhoppning är att flickan får den hjälp och det stöd som hon behöver och att hon framöver får en bättre upplevelse och erfarenhet av socialtjänsten!

Vänligen

Soctanterna