Hej!
Jag vill inte bo kvar hemma och har funderat på att rymma för att slippa vara rädd varenda dag när jag är hemma. Jag vill antingen rymma eller bo i fosterfamilj. Jag går i nian och börjar gymnasiet om ett år och jag hoppas på att hamna någon stans långt borta helst lysekil. Så jag flyttar förhoppningsvis om ett år men om det inte blir så eller att jag måste komma hem på loven ( villket jag måste om mina föräldrar fortsätter vara mina förmyndare ) så vet jag inte vart jag ska ta vägen ( har funderat över självmord flera gånger sedan fem år tillbaka. Jag har en väska packad efter alla gånger som jag har blivit hotade med att bli utkastad. Jag har även blevit slagen och är ständigt rädd om mina föräldrar inte är på ett strålande humör. Jag har två äldre systrar i Uppsala och kalmar. Som är över tjugo och slipper bo hemma. Vi har även inte samma mamma vilket har gjort att de har bara levt med min pappa och mamma på halvtid. Jag är alltså enda barnet kvar hemma. Mina systrar vet hur pappa kan bete sig men de har aldrig blivit slagna eller hotade om sånt så vet jag vet. Jag har pratat med kuratorn om min situation hemma efter kompisars tjat. Hon bad mig prata med bup när jag nu ändå skulle på utredning. Har även berättat för en lärare när jag var yngre vilket lädde till att skolsköterskan kontaktade mina föräldrar och mina föräldrar hotade mig och jag blev tvingad att säga att jag var ledsen och att jag hade ljugit om allt. Jag är rädd för att om jag skulle ta hjälp så skulle de typ slå mig och vara ännu värre och därför så vill jag hamna i fosterfamilj för just nu skulle det vara det ända som jag skulle känna var säkert så länge jag inte blev tillbaka skickad. Jag skulle inte ha något emot att fira jul hemma så länge de inte är jätte dumma. Det jag är rädd för om jag skulle hamna i fosterfamilj är om jag skulle få gå på ett gymnasie som ligger 6 timmar bort. Jag är också jätte rädd för om jag skulle tappa all kontakt med mina syskon och släkt för det ända dåliga människorna i min omgivning är mina föräldrar jag älskar min släkt på pappas sida och jag har en kusin på mammas sida som är en av mina bästa vänner. Jag har även en hund och en katt som jag absolut inte vill skiljas ifrån vilket kanske ni tycker är en nödvändig uppoffring för att slippa bo hemma men dehar varit mitt bästa stöd hemma och dem enda som är hemma varje dag som jag inte är rädd för i mer en fyra år. Jag tror att katten skulle vara värst för hunden har valt pappa som favorit men katten valde mig och jag vill värkligen inte skiljas från henne detta värkar kanske som ett litet problem men jag kanske har adhd och autism ( ska snart på utredning ) vilket kanske ger en bild. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ska försöka få kontakt med kuratorn igen men jag vet inte hur länge jag orkar med detta jag tänkte förut att om jag har orkat mer än 8 år så orkar jag väll ett år till men nu så känner jag att jag orkar inte längre och det blir bara värre och värre. Jag HATAR mina föräldrar.