Jag är en ung tjej som tidigare bott i norra delen av Sverige med min pappa och hans fru och barn.Jag visste inte att det inte var min mamma eftersom hela släkten hållit det hemligt för mig.
För några år sedan skulle vi på semester till mitt hemland "för att hälsa på farmor och farfar" så sa de. Men tydligen hade de bestämt sig för att jag hade blivit stor och måste veta sanningen och gissa vilken chock.
Det tog flera år att komma över det och nyligen har jag börjat acceptera min "nya"mamma. Efter det att jag fick veta sanningen började jag må dåligt och det blev problem hemma. Jag fick ofta höra "du är lika dum som din mamma" , "du hämnas för din mamma" eller "är det så din mamma sa att du ska behandla oss".
För några år sedan skickade pappa iväg mig till hans gamla föräldrar och jag har typ blivit deras betjänt sen dess. Jag fick lära mig laga mat och städa och så har det hållit på i flera år.
Jag fick inte gå ut någonstans och fick inga pengar. Jag var tvungen att tigga om jag skulle köpa bindor eller andra småsaker.Och gissa hur det blev när jag ville göra ett blodprov för att jag var yr hela tiden (Jag fick blodbrist).
Ni undrar kanske vart mitt barnbidrag tog vägen eller varför pappa inte skickade pengar till mig men min pappa hade glömt mig så fort jag lämnat Sverige. Han ringde inte ens och frågade om mig fast det sista jag bad honom var " ring och prata med mig jag vill att du ringer och pratar med mig jag vill bara det snälla". Men det gjorde han inte.
För ett par år sedan då jag hade varit i mitt hemland i några månader kom en ung man och bad om min han och vi blev förlovade MEN vi fick inte ens träffas hemma hos mina farföräldrar utan security och dom vill veta vad vi pratade om och vad han sa till mig. Vi fick inte heller prata i telefonen med varandra.
Först tyckte de om honom men sen när en släkting kom på besök och sa att han inte gillade honom och att jag inte skulle gifta mig utan stanna och ta hand om hans föröldrar blev de helt förbytta och började trakasera oss båda. De tog ifrån mig mitt svenska pass på order av min pappa och det blev ett helvete för både mig och min man. Men trots det lämnade han mig inte och jag älskar honom över allt annat i världen.
Så höll det på en längre tid tills min man hittade en lägenhet och vi kunde flytta. Efter att vi bott ihop i några månader blev det oroligt i mitt hemland och jag bodde i närheten där det bombas nästan hela tiden och där de skjuter på varandra med pistoler och gevär. Jag kunde inte sova på nätterna och var rädd hela tiden.
Så då lämnade jag min man och åkte tillbaka. Jag trodde att eftersom jag är svensk så skulle jag få den hjälp jag behöver. Men tydligen är det inte så. Jag kom till Malmö en morgon och gick tillpolisstationen eftersom jag inte viste vem jag skulle vända mig till. Men jag fick ingen hjälp. Jag har aldrig varit i Malmö förut och känner ingen här. Ingen av min släkt vet att jag är här och jag hoppas att min pappa aldrig får veta det heller.
Jag fick bo på ett hotell de två första nätterna tills måndagen och spenderade mina sista pengar på hotellrummet. På måndag morgon gick jag runt och frågade vart jag måste vända mig fö att få hjälp och några människor visade mig till socialen. Jag tackar dem från hjärtat. Jag hade på mig 50 kg bagage som jag gick runt med.
När jag kom till socialen trodde jag mardrömen var över men det blev värre.
De satte in mig på ett kvinnoboende för KNARKANDE och MISSBRUKANDE kvinnor, och jag är nitton år!
Jag har bott här i en månad nu och kvinnorna här får utbrott hela tiden så jag håller på att svimma av rädsla. Senast igår nån av de hade druckit och gick på andra kvinnor så två blev skadade i huvudet och jag satt i samma rum.
Det var en massa blod och glasskärvor på golvet.
Jag började gråta och skrika och blev riktigt chockad.
Just nu försöker jag hitta ett jobb och lägenhet och försöker få hit min man men det tar tydligen 7-9 månader säger migrationsverket.
Socialen har inte hjälpt mig mycket och det är svårt att hitta i en okänd stad.
Jag mår mycket dåligt och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag skulle vara tacksam om någon svara de och gav mig några råd.
MVH M