Detta är ingen frågeställning, utan mer en ideologisk bakgrund till varför jag oroas över att ett "rättssamhälle" tillåter "anonyma orosanmälningar". Ni behöver givetvis inte svara, men jag hoppas att ni kan få en större förståelse för hur vi på andra sidan "skranket" tänker.
Demokrati. Vad är alternativet och vilka hot finns idag mot demokratin?
Demokratin som styrelseskick kritiseras ofta för att den är trög, långsam och ofta mynnar ut i tandlösa kompromisser. Människor har alltid sökt snabba och handlingskraftiga lösningar på de problem som uppstår, och idag mer än någonsin tidigare. Vilka alternativ finns då till demokratin? Machiavellis “Fursten”, där en enväldig furste, med alla medel och mycket manipulation, handfast styr staten i “rätt riktning”, har under historiens gång visat sig vara en utopi. Även de autokratier som har funnits, har för eller senare slutat i inbördes stridigheter, eller i revolutioner och uppror.
Det är en ofrånkomlig del i totalitära regimers natur, att behöva övervaka, kontrollera och att med våld trycka ner den egna befolkningen, enkom för att kunna behålla ett fast grepp om makten. Det känns ofta som om att historien i sig själv, om och om igen, bevisar tesen om att “all makt korrumperar” och att denna tes i sig själv, nästan blivit till ett politiskt axiom. Slutsatsen torde vara att demokratin, trots sin inneboende tröghet och sitt kompromissande, är det minst dåliga styrelseskicket, om man inte fullt ut och ytterst, är beredd att ge upp alla former av självbestämmande.
I en demokrati begränsas självbestämmandet till viss del av kompromisser och majoritetsbeslut, men man har i varje fall själv, fått vara med om att välja vem eller vilka som skall styra. I väl fungerande demokratier har man också yttrandefrihet och en “tredje statsmakt”, i form av ett utbud av olika medier, som har gjort det till sin huvuduppgift att övervaka och kontrollera den valda politiska ledningen och konsekvenserna av deras beslutsfattande. Det faktumet att de politiska ledarna i en demokrati, väljs av medborgarna i återkommande och hemliga val, och att dom dessutom även detaljgranskasgranskas av fria och oberoende medier, borde i hög grad ha en återhållande effekt på de folkvalda, både vad gäller maktfullkomlighet och eventuella tendenser till korruption.
I en väl fungerande demokrati skall man som medborgare, omfattas av demokratins grundstenar, vilka är mänskliga rättigheter, rättssäkerhet samt yttrandefrihet. Dessa grundlagsskyddade fri och rättigheter, syftar ytterst till att skydda medborgarnas mot maktmissbruk och övergrepp ifrån makthavare och myndigheters sida. Alla former av inskränkningar av dessa fri och rättigheter utgör sålunda ett allvarligt hot mot demokratin och ytterst mot medborgarnas frihet.
Den tekniska revolutionen inom området elektronisk kommunikation, i form av “smartphones”, gps och satelliter, har i många avseenden främjat den demokratiska utvecklingen runt om i världen. Här kan man peka på utvecklingen i många forna öststater samt på “den arabiska våren”, som lysande exempel på hur nya kommunikationsmöjligheter, kan påskynda den politiska utvecklingen i riktning mot demokrati.
Samtidigt har paradoxalt nog denna elektroniska revolution, givit de politiska makthavarna nya och överraskande möjligheter att både övervaka och kontrollera medborgarna. Att staten i denna nya situation, genom “FRA lagen”, ges möjlighet att övervaka all elektronisk kommunikation som passerar in och ut över landets gränser, kan ses som ett potentiellt och allvarligt hot mot demokratin. Hur kan medborgarna kontrollera hur dom blir övervakade av FRA? Vilken information är FRA egentligen intresserad av och vilka förutom MUST och SÄPO, delges denna information. Att i denna situation hävda att “har man bara rent mjöl i påsen så behöver man inte vara orolig”, är högst naivt. För vem vet vilka som blir framtidens makthavare och vad dom har för agendor?
Slutsatsen här bör bli att för att en demokrati skall kunna betraktas som en väl fungerande demokrati, så måste medborgarna i hög utsträckning vara skyddade mot statens möjligheter till en närmast “totalitär” övervakning och kontroll. Om inte grundlagen räcker till för att skydda samhällets medborgare mot politiska vindkantringar i detta avseende, så kanske man bör överväga att skydda dessa demokratins grundstenar genom någon form av “Bill of Rights”, såsom man exempelvis försökt göra i både England och USA. Jag säger “försökt göra”, då man varken i England eller i USA, har lyckats skydda medborgarna särskilt bra i vissa avseenden, mot vare sig överdriven övervakning eller överdriven kontroll från myndigheternas sida. Med dagens elektroniska kommunikations-möjligheter och regelverken ikring dessa, så kan samhället snabbt utvecklas till en Orwellsk mardrömstat, om fel personer kommer till makten.
Även det faktum att människor idag verkar kunna hängas ut, dömas och “därmed” straffas i sociala medier, utan att ha blivit dömda i domstol, är ett nytt “elektroniskt” hot mot demokratin. Hur skall någon som “hängs ut” av nätmobbar, kunna ha en möjlighet att försvara sig och vem bryr sig om de eventuella konsekvenserna för dennes anhöriga?
Om vi tar av fru Justitia ögonbindeln och låter nätmobbar ta över både den dömande och den verkställande makten, så hamnar vi snart i en situation, liknande de medeltida häxbränningarna. Elektroniska lynchmobbar kan vara minst lika förödande för rättssäkerheten, som de lynchmobbar som hängde, stympade, brände och stenade människor till döds, på grund av påstådda oförrätter, eller helt enkelt bara på grund av att någon tillhörde “fel” kön, ras, religion eller nationalitet. Även om rättvisans kvarnar ibland mal långsamt, så måste “alla och envar”, oavsett vad dom är misstänkta för, betraktas som oskyldiga, fram till dess dom har fallit. Utan en fungerande rättssäkerhet, så kan vi inte ha en fungerande demokrati.
Ett annat kännetecken på en väl fungerande demokrati, är att det finns gott om utrymme och en stor dos tolerans, för fritänkare och oliktänkande av alla de slag. Deras röster behövs som motvikt till det för tillfället rådande etablissemangets åsikter. Yttrandefrihet i form av en fri debatt med högt till tak, utgör själva grundvalen för ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Att förbjuda, trycka ner eller att förlöjliga de åsikter som för tillfället inte är “politiskt korrekta”, istället för att gå in i en konstruktiv polemik dom emot, skapar bara martyrer.
Man kan inte med framgång, förbjuda människor att ha åsikter, oavsett vilka dessa åsikter är. Däremot kan man ofta med framgång, påverka människors ställningstaganden genom retorik och väl underbyggd argumentation. Och vem vet? Hemska tanke! Man kanske själv kommer fram till nya insikter i en sådan diskussion.
Orolig tvåbarnspappa.