Hej,
Mitt barn avslutade varannan veckas boende och flyttade utan att meddela mig till mamman i februari 2016. December 2016, gav andra föräldern enskild vårdnad när hen hade skaffat sig tolkningsföreträde för barne, när föräldern med hjälp.av rektor reducerat antal prov i skolan för barnet, när andra föräldern och barnet skaffat en första psykiatrisk diagnos på.BUP med psykofarmaka och sömnmediciner.
Mitt barn vill inte träffa mig, vi bor 700 meter från varandra. Skrev orosanmälan mars 2019 efter att barnet försökt ta sitt liv. Barnet undviker mig är tyst och tittar bort. Har inte fått något svar från mitt barn med ung. 70 meddelanden, mejl eller telefonsamtal sedan april 2019.
Knackar på hemma hos boendeföräldern får till svar "ditt barn vill inte träffa dig, jag kan inte tvinga hen att träffa dig".
Från dec 2016 medan andra föräldern har enskild vårdnad gör barnet fyra (bekräftade) suicidalförsök. Tillsammans med BUP skaffar den andra föräldern barnet en andra psykiatrisk diagnos. Februari 2019 hämtar ambulansen efter att barnet stoppat i sig en stor mängd mediciner från boendeförälderns medicinskåp. August 2019 ett allvarligt suicidalförsök innan andra föräldern i september får djupkirurgi i hjärnan. I mitten på september kommer ett sms från andra föräldern, där står att vårat barn är placerat på HVB under den tid operationen är och en tid därefter. Barnet kommer att stanna på HVB till jan. 2020.
Jag har inte utsatt vårat barn för några övergrepp. Mitt barn nekas umgänge med mig för att hen inte vill. Det finns inga rimliga skäl att avskilja barnet från sin förälder. Den andra föräldern menar att hen inte kan tvinga barnet eftersom hen påstår att hen inte vill. Det enda umgänge den andra föräldern samverkat kring är övervakat umgänge i boendeförälderns hem.
På vilket sätt kan den andra föräldern angripa barnets fria?
Sedan februari 2016 har mitt barn och jag fått endast 5 minuter av umgänge tillsammans. Hen berättade då 17 år att hen inte är rädd för mig. Jag har dec 2019 stämt andra föräldern för att yrka på ett tillfälligt beslut om gemensam vårdnad. Varför väljer socialsekreterarna i utredningen att presentera den andra föräldern som mera lämplig?
Hur kan ett beslut fattas om HVB utan att göra en jämförande riskanalys utan att angripa barnets rop på hjälp med vetenskaplig utredningsmetodik?
Kunde socialsekreterarna agerat på något annat sätt? Vilka olika möjliga motiv kan ligga bakom den andra förälderns ovilja att samverka för en nära och god kontakt mellan mig och mitt barn?