Mår dåligt hemma

Hej! Jag är en 17 årig tjej och jag fyller snart 18år. Om 5 månader. Jag bor hemma hos min familj och tidigare har jag bott i ett fosterhem för ungefär 1 år sedan. Jag mår jätte dåligt hemma. Jag vet inte vad jag ska göra och ibland känner jag bara att jag hatar livet när mina föräldrar och särskilt min pappa som är sträng och inte förstår mig . Socialen kom in i mitt liv när jag var 14 år och det var på grund av att jag älskade en kille. Mina föräldrar sa att det var förbjudet att träffa en kille eller att jag ska älska med en kille. Så det blev ett stort bråk hemma och då tog socialen mig i ett jourhem och sen ett fosterhem. Det är en historia men det jag vill berätta är när jag fyllde 17 så flyttade jag till min familj för jag mår dåligt utan min mammas kärlek. Det var mest min pappa som var den onda. När jag flyttade hem så bråkar Pappa mycket med mig och även när jag tycker att något är fel liten eller stor sak hemma eller inte rättvis mot mig så kränker han mig och säger att vi unga ska vara tysta oavsett vad. och föräldrarna ska få prata vad. Jag gråter alltid, har ångest, depression. Jag känner bara att min pappa och min mamma måste ändra sig för dom har med sig den kulturen från hemlandet. För mina små syskon är det jätte bra. Men för mig som har lärt sig hur är en svensk kulturen i fosterhemmen är det inte okej att pappa skriker och behandlar mig illa och ingen respekt eller att han ska tänka att jag har känslor så som han har. Det är så hela tiden. Jag som har varit med socialen kränker han mig för det om att det var fel när jag bodde i ett foster hem och även. Mamma är jätte snäll men hon har den kulturen fast hon beter sig aldrig som pappa. Hon kan ibland förstå mig som en kvinna. Det finns ingen våld hemma men tidigare när pappa såg att jag blev förälskad och ville ha killen så kunde han putta mig slå mig på armen ta min telefon förbjuda mig ifrån massor av saker. Han försökte bara att jag inte ska prata med någon för att må bra eller att få hjälp. Nu mår jag dålig. Pappa behandlar mig dåligt, kränker mig och bråkar med mig nästa varje dag. Och det händer ett bråk bara att ifall att jag säger nej, tycker inte att något inte är rätt, att jag älskar någon, att gå ut på kvällen fast när jag inte går hem sent, att jag vill ha friheten och att få utrycka och säga mina känslor och utav att säga att pappa är självisk. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte att leva så. Det har blivit så i snart 4 år. jag behöver hjälp. Vi har försökt jätte många gånger att få det bra igenom att prata och ha några med samtal med socialtjänsten för att det ska gå bra. Men det gick inte bra. Pappa håller stark med sin kultur och tänker aldrig i livet att ändra sig. Pappa säger även när jag sa och bestämde mig att nångång när jag är redo så ska jag flytta hemifrån, då sa pappa att det är förbjudet för att jag är en tjej. Och en tjej får flytta hemifrån bara när hon gifter sig. Han säger också att flyttar jag hemifrån och inte lyssna på honom ,då kommer han att förneka att jag är hans dotter för livet och att han kommer att glömma mig och inte får komma tillbaka hem för att träffa min familj. Just nu känner jag att jag behöver hjälp ä. Snälla jag vill bara andas och flytta nu hem ifrån. Jag undrar om socialen kan ge hjälp till mig om att jag inte vill bo hemma. Jag orkar inte bry mig mer om min pappa. Han är bossen hemma som regel och hela familjen är nästa efter honom hemma. Jag vill kunna träffa endast mina syskon och min mamma. Jag orkar inte leva såhär. Jag har levt så sen den dagen jag älskade någon i mitt liv. Jag känner bara att mitt hjärta går i bitar och vill gråta jätte mycket. Jag lever i ett fängelse och jag andas inte som andra normala tjejer. Jag träffar varje vecka en kurator och för varje dag som som går så mår jag bara värre. Ibland när pappa är ute och jobbar så känner jag bara att de min chans att gå ut lugn utan att få en rädsla av ångest om att pappa ska kränka mig eller snacka skit om mig när jag är ute. När jag är ute så tänker jag att jag vill inte att klockan ska gå snabbt för jag vill inte gå hem. Jag jobbar och har ungefär en inkomst vid 5000kr varje månad . Jag bill bo ensam och försöka att sova lugn utan att må dåligt Snälla snälla hjälp mig, visa mig vad som är rätt och vad ska jag göra????????

Mår dåligt hemma
2020-04-27 06:40

Hej!

Du beskriver en hemsituation som inte alls låter bra. Att du känner dig tvingad att leva på ett sätt som du inte vill.

Du är snart 18 år och då blir du ju myndig och får också större möjligheter att leva ditt eget liv. Även när du är myndig är det viktigt med en bra relation till dina föräldrar och övrig familj. Att du går till en kurator och pratar är riktigt bra. Genom kuratorn kan du också få hjälp med din ångest, depression.

På resursteam Heder kan du få råd och stöd utifrån att du känner dig kontrollerad och inte får älska den du vill. Du når resursteam heder via sms eller att du ringer på tel. 0723712249 du kan också skicka mail till resursteam.heder@malmo.se eller läsa mer här:

https://malmo.se/Service/Stod-och-omsorg/Brott-hot-och-vald/Hedersfortr…

Vad som är rätt för dig och hur du ska göra fortsatt är något som bara du kan komma fram till. Men vi hoppas att du fortsätter att ta stöd och hjälp av människor omkring dig så som du gör nu så att du hittar din egen väg in i vuxenlivet.

Vänligen

Soctanterna