Hej,
Jag har hamnat i en situation där jag och mina barn verkligen skulle behöva hjälp av socialtjänsten, men vi har hamnat i någon slags loop av att varje orosanmälan som leder till utredning alltid avslutas utan minsta åtgärd. Man kommer alltid fram till att vi vårdnadshavare båda är fullgoda, men att jag måste ta mitt ansvar som förälder och skydda mina barn om jag tror att de är i fara. Dock skulle ju det leda till att jag troligen skulle förlora den vårdnadstvist som är igång, om jag skulle vägra att lämna dem hos honom.
Vid den senaste utredningen bad jag om att socialtjänsten åtminstone skulle kunna hjälpa mig att få snabbare tillgång till samtal via råd och stöd. Man svarade att det inte var tydligt att barnen behövde något stöd och därför kunde inte jag heller få något, eftersom det ju är kopplat till deras behov. Mina barn, främst den äldsta är utsatt av sin pappa, både genom verbalt och fysiskt våld och att han drar in dem mer än nödvändigt i vår konflikt. Detta har kommit fram vid psykologsamtal mellan barnet och hens psykolog. Barnen förvägras av pappan nu samtalsstöd.
Jag undrar ju såklart varför vi aldrig får minsta hjälp när vi så desperat behöver den och jag funderar på om det hänger ihop med den LVU-placering socialtjänsten gjorde av x-ets son i feb -19. Denna kriminellt belastade och förut missbrukande 17-åriga pojke placerades på heltid tillsammans med mitt x och våra tre gemensamma barn som bodde 50 %hos honom. Jag fick ingen information om detta vare sig av x.et eller av socialtjänsten. När mitt äldsta barn tillslut berättade att 17-åringen kränkt hen verbalt och fysiskt gjorde jag en orosanmälan och ifrågasatte starkt att jag inte fått veta något om placeringen. Jag ville veta hur planen såg ut för att att säkerställa mina barns trygghet och hur man skulle revidera denna när det nu hänt en incident. m.m. Jag fick till svar att det var upp till oss vårdnadshavare att säkerställa barnens trygghet och att de inte skulle utreda vad som hänt mot mitt barn.
Frågor som jag aldrig fått svar på, är bl.a. hur man bedömer att ett hem är lämpligt att ha som LVU-boende och om det verkligen gått rätt till? Får det gå till detta sätt, att man placerar en ungdom med kvarstående vårdbehov tillsammans med tre små barn, utan båda vårdnadshavares samtycke?
Ang. pappans lämplighet för detta finns i mitt tycke en del saker som definitivt borde ha diskvalificerat. Bl.a. hade 17-åringen ett par år tidigare anmält sin pappa för misshandel, vilket iof lades ner. Under samtal med soc med utgångspunkt från orosanmälan för mina barn berättade jag om en del av det våld som förekommit i övrigt i familjen.
17-åringen flyttade i somras till ett annat boende, men jag får känslan av att soc faktiskt inte gjorde allt "by the book" då pojken placerade och att de därför alltid tonar ner (till och med tagit bort fakta i en utredning) vad som händer våra barn och vilka stödinsatser som skulle kunna erbjudas mitt x. För om soc nu på något sätt skulle bejaka mitt x bristande föräldrarförmåga måste ju även hans lämplighet för 17-åringen ifrågasättas och då måste man ju "erkänna" att man gjort ett fel och/ eller en missbedömning från socialtjänstens håll.
Jag har funderat på att IVO-anmäla men det skulle ju inte hjälpa oss nu, vilket är min prioritet, utan jag skulle vilja veta om vi faktiskt behandlats efter konstens alla regler eller om jag kan kräva bättre hantering nästa gång...