Min som

hej. Jag har en vuxen son som är 29år och har hållit på med droger sen han var 15år vi har sökt hjälp på soc men ingen bryr sig. Han har åkt in /ut från akuten för överdos många gånger och varit väldigt nära på mista livet några gånger men ingen bryr sig. Han tar alla droger han kommer åt till och med tabletter löser han upp och injicerar i sig. Varit många gånger in pga infektioner. Han har försökt hänga sig ett fler tal gånger.vi hittar honom liggandes på olika ställen där han legat medvetslös knappt andats ambulansen får hämta honom gång på gång. Hur jävla mycket ska de behövas för att någon ska få LVM detta har hållit på i flera år och de blir värre hela tiden med den här farten lever han högst nån månad till. Vad är de för fel på myndigheterna vi bor i Luleå.

Orolig mamma
2020-04-06 23:02

Hej!

Denna fråga är redigerad då den innehöll personuppgifter.

Tack för att du vänder dig hit med din fråga. Det låter som en mycket svår situation för både er son och er som anhöriga. Så tråkigt att höra att ni haft kontakt med socialtjänst och sjukvård men att er sons situation är oförändrad.

Det du som anhörig kan göra är att fortsätta anmäla din oro till socialtjänsten i Luleå. Socialtjänsten kommer att bedöma din sons situation, men om det inte föreligger grund för tvångsåtgärder så är det upp till din son att tacka ja eller nej till hjälp. För tvångsåtgärder enligt LVM krävs det att;

någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
han eller hon till följd av missbruket
utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Personens situation måste alltså vara mycket allvarlig och det krävs ett läkarutlåtande som stödjer detta. Det måste också ha erbjudits olika behandlingsinsatser till din son och ha getts möjlighet att fullfölja dessa. Självbestämmanderätten som vuxen är mycket stor och den enskilde ges stort utrymme att leva på det sätt hen vill.

Som anhörig är det oerhört svårt att stå bredvid och se detta destruktiva leverne. Som sagt, fortsätt att anmäl din oro till socialtjänsten! Det finns stöd till anhöriga att få och du kan kontakta socialförvaltningen i din kommun för att fråga kring detta. Du kan även googla på nätet och söka information kring anhörigstöd.

Vänligen

Soctanterna