Hej ! Jag är pappa till en 11-årig flicka. Mamman och jag är skilda sedan ett par år. Den 21/8-2019 fick mamman ensamvårdnad av dottern. Orsak var mitt alkoholproblem. Men nu har jag varit nykter i 1,5 år och går på kontroller. Nu är
det så att min dotter mår dåligt hela tiden då omvårdnaden är usel så att skol-arbetet blir lidande och mycket annat. Min dotter är nu utåtagerande och blir
mer rastlös och utan sitt nätverk på grund av mammans överkontroll av henne.
Socialen har från början tagit helt mammans parti trots flera orosanmälningar
från olika håll. Just nu får jag umgänge Lördag och Söndag var 14:e dag 6 tim.
per dag utan övernattning. Mamman har tagit flickans telefon så att hon inte skall kontakta någon alls plus att hon nu också tagit nyckeln hem så flickan får
sitta i trapphuset efter skola samt även på morgonen när mamman åker tidigt
till arbetet. Min dotter vill inget hellre än bo hos mig samt få träffa sin farmor.
Vid förfrågan av en jurist så anses det vara för tidigt efter dom att ansöka eller
stämma för delad vårdnad. Så här långt har man från socialen inte tagit någon
hänsyn till flickans önskan om sin tillvaro, bara går på mammans intresse och
s.k. hämnd. Den nya barnkonventionen som nu är lag, när skall man börja att lyssna på barnen ? Hur länge skall socialen få hålla på med detta när det är så uppenbart att här pågår också psykisk misshandel hela tiden ? Familjerätten menar i domen att nu skall parterna komma överens om utökat umgänge för att normalisera dotterns liv och tillvaro. Men som det nu verkar så är mamman inte alls intresserad av någon dyligt. Ni svarar säkert vad man kan göra typ orosanmälan-advokat-IVO-anmälan o.s.v. Dom orosanmälningar som är gjorda
har inte någon effekt utan hamnar i papperskorgen då dessa är en knäpp på näsan för soc.-handläggarna. Vad tycker ni att jag skall göra ? Det är som att stå och sparka i en betongvägg. M.V.H. Pappa till en 11-årig dotter.