hej!
jag är en 15 årig tjej som bor hos sin mamma tillsammans med sin lillebror. Jag växte upp med bara min mamma och min pappa har jag ingen kontakt med. När jag var 11 så mådde jag väldigt dåligt och det resulterade i att jag vart väldigt jobbig/kaxig mot alla i min omgivning. Jag mådde dåligt på grund av att min mamma ändrades på så sätt att hon var arg hela tiden och sa saker som "vad har jag för nytta med en dotter som dig" och "varför fick jag DIG som dotter" och liknande. Alla dessa kommentarer fick mig att se dåligt på mig själv . Jag började med självskadebeteenden så som att skära i min handled för att få bort smärtan jag kände inombords, men jag slutade med de så småningom och istället blev jag bara en allmänt jobbig unge som hela tiden var arg. Att få ut ilskan var ett sätt att bearbeta smärtan. Men min mamma märkte såklart att jag hade blivit mer destruktiv och hon och jag bråkade varje dag om allt möjligt inte bara om mitt beteende. Det gick till och med så långt att hon hotade mig med att skicka tillbaks mig till pappa som jag inte ens känner. Efter den här jobbiga perioden med min "galna mamma" var jag borta ett halvår och hälsade på släkt i Kenya, för mig var det som en paus från min mamma. 6 månader utan hennes onödiga skäll. När jag kom tillbaka 2018 var allt mellan mig och henne bra men nu under de senaste 9 månaderna blir det bara värre och värre. Min mamma misshandlar mig psykiskt, hon får mig att hata mig själv. Hon gnäller om mig varje dag och jag får skäll över minsta lilla. Jag har till och med slutat umgås med mina vänner för att varje gång jag har kul så stör hon sig på det. Ibland känns det som att hon hatar mig och bara låtsas bry sig om mig. Hoppas du förstår hur "galen" min mamma verkligen är och varför jag inte vill bo kvar hos henne. Jag orkar inte se ner på mig själv , jag vill bara må bra. Jag önskar på riktigt att jag kunde bo hos någon annan. Jag hatar helt ärligt att se henne varje dag. Jag ORKAR INTEE!
Svar uppskattas verkligen:) Tack på förhand!