Vem Ska Jag Vända Mig Till Om Jag Är I Akut Behov Av Nytt (Helst Anpassat) Boende?

Hej! Jag vill ställa en fråga å min pojkväns vägnar. Han har Aspergers syndrom och är extremt ljudkänslig. Just nu bor han i en lägenhet där grannarna som bor över honom gör väldigt mycket oljud (de har ett litet barn som springer/stampar i golvet från 6 på morgonen till 11 på kvällen, ofta öppnar de fönsterna och spelar hög musik). De senaste månaderna har situationen blivit allt mer ohållbar, oljudet gör honom väldigt deprimerad och arg, och de gånger det faktiskt är tyst väntar han bara spänt på att oljudet ska börja igen. Som läget är nu kan han inte befinna sig i lägenheten utan att förtvivla. Förra torsdagen försökte han begå självmord eftersom han inte står ut med oljudet längre, och han är fortfarande övertygad om att ingen vill/kan hjälpa honom hitta en bostad där han kan få lugn och ro (han har ingen inkomst, och menar på att även om han skulle få en annan lägenhet är det ju inte säkert att det skulle vara tyst för det. Det bästa hade varit om han kunde få hyra något fristående, men för honom är det otänkbart att någon skulle låta honom göra det). Den kommun som han bor i har hjälpt honom hitta lägenheten han nu bor i. Han har vänt sig till dem med sina klagomål om oljud, men de menar att eftersom det mesta sker på dagid kan de inte göra något. Vidare vill han gärna flytta till Helsingborg, Ängelholm eller Landskrona. Han har inga direkta krav på hur lägenheten skulle se ut, utan bara att det ska vara lugnt. Vidare har han ju rätt till stödboende enligt LSS, "problemet" är bara att han är duktig på att sköta hushållet själv. Detta kan ju leda till att de som ska utreda hans behov av stöd kanske tycker att han inte har så stort behov av extra hjälp och därför väljer att inte bevilja en eventuell ansökan. Dessutom är min pojkvän tveksam till ett stödboende eftersom han dels inte tycker att han behöver hjälpen, och dels känner att han skulle ta platsen från någon som behöver hjälpen mer än han gör. Dessutom vill vi ha möjligheten att umgås så mycket/ofta vi vill (vi kan mycket väl tänka oss att flytta ihop, men då skulle vi behöva minst en 2:a) men jag är inte säker på att man får bo två stycken i en satellitlägenhet eller liknande. Jag har själv också Aspergers syndrom (letar också efter ett nytt boende, jag studerar och har ingen inkomst utöver aktivitetsersättning) och därmed också rätt att få stödboende. Frågan är som sagt om vi hade fått bo två en i stödlägenhet. Han har sagt till mig att han inte kan lova att han inte kommer försöka begå självmord snart igen. Vi är båda överens om att det enda som skulle kunna få honom att sluta vilja dö vore om han kunde få en bostad som han trivs i, där han får lugn och ro. Jag är osäker på vem vi ska vända oss till. Har han rätt enligt LSS att få ett stödboende trots att han inte behöver stöd med skötandet av hushållet? Kan socialen hjälpa honom hitta en ny lägenhet? Har han rätt att få hjälp att anpassa, d.v.s. ljudisolera, sin bostad? Kan en myndighet hjälpa en få en lägenhet som två personer (som inte är gifta) flyttar in i? För tillfället bor vi hos mina föräldrar i deras villa, så han få mer lugn nu. Detta är ju tyvärr bara en övergångslösning. Läget känns väldigt akut, han måste få en långsiktig plan på hur detta ska lösas. Jag vet inte om jag vänder mig till rätt myndighet nu, men jag är desperat och vill gärna ha ett svar på vem vi ska be om/kräva hjälp av. Tack på förhand J

Villrådig och uppgiven

2013-06-20 11:16

Hej!

Soctanter på nätet är en rådgivning på internet som drivs av Malmö stad. Här besvarar vi frågor som berör socialtjänstens arbete. Om man vill ansöka om bistånd så vänder man sig till socialtjänsten i den kommun som man tillhör för att få sin ansökan prövad.

Vi har redigerat din fråga något av anonymitetsskäl. Du skriver ett inlägg som beskriver din och din pojkväns situation och de svårigheter som du och han upplever. Du berättar att din pojkvän i förra veckan försökte ta sitt liv då han inte såg någon annan utväg. Det måste ha varit tungt för dig att få reda på att din pojkvän var desperat nog att se självmord som enda alternativet. Du skriver också att han sagt att han kanske kommer att försöka igen. Att leva med den oron kan tära på er relation och påverka även ditt mående negativt. Vi vet inte om du har fått prata med någon om detta eller om du vill göra det men kanske skulle det kunna vara bra för att få bearbeta dina känslor kring det som hänt.

Om din pojkvän inte har någon samtalskontakt kunde detta också vara bra att ordna för att han ska få stöd och hjälp i sin situation. Ibland kan det vara bra att prata med någon utanför familjen, exempelvis en psykolog eller terapeut. Då kan han få möjlighet att prata om sin depression och den stress som han upplever. Tillsammans med terapeuten kan han komma på sätt och hitta strategier för att hantera den situation han befinner sig i eller hitta lösningar på hur han ska ta sig ur den. Det kan också vara så att han får träna på vad han ska göra i situationer som är svåra för honom.

Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning som inte per automatik är handikappande. Hur stora besvär man har beror på den totala livssituationen och omgivningens möjlighet till förståelse, anpassning och stöd. Bland de som har aspergers så finns det många som är mycket välfungerande och klarar sig på egen hand både avseende arbete och boende medan andra har behov av mer stöd och insatser. Personer som diagnostiserats med aspergers syndrom kan, precis som du skriver, beviljas stöd med hjälp av LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det innebär att man kan ha rätt till olika sorters stöd. Exempelvis kan man ha rätt till en resursperson som kan hjälpa till att hitta boende som passar. Man kan även få hjälp i kontakt med myndigheter såsom exempelvis socialtjänst och sjukvård. För att ansöka om insatser enligt LSS så kontaktar man Vård och omsorg i den kommun som man tillhör.

Vänligen

Soctanterna

Hejsan jag är 16 år gammal och bor med pappa, styvmamma och 4 syskon. Jag blev utkastad av min styvmamma eftersom jag vägrade göra det hon sa till mig. Hon håller på med nåt som har med pengar inblandat från min pappa och det är alltid jag som får gå och lämna pengarna. Sista gången så ville jag inte eftersom jag tänkte på hur de hade bråkat tidigare, jag ville inte att mina syskon skulle höra hur de kastar glåpord mot varandra eftersom jag redan har varit med om det. De har bråkat flera gånger och det slutar inte så bra. Jag vägrade och hon skrek och kastade en massa svordomar på mitt ansikte. Jag har pratat med min pappa flera gånger, men det löser sig inte. Så nu vill jag flytta ut, helst eget boende, eller någon annan familj. Vem vänder jag mig till, kan någon hjälpa mig? Allt jag gjorde var att tänka på mina syskon och familjen och så får jag detta tillbaka, jag vägrar att bo kvar längre, just nu bor jag hos min faster men jag måste ut eftersom det går inte längre, hon har sina egna barn att tänka på.

Hej!

Vi förstår av det du skriver att ni har en besvärlig relation med bråk och konflikter.

Dina föräldrar är dina vårdnadshavare fram tills du är 18 år och de har ansvar för att du ska ha trygga och goda uppväxtförhållanden.

Om ni inte själva kan reda ut er konflikt så kan en möjlighet för dig vara att du pratar med kuratorn på din skola.

En annan möjlighet kan vara att du kontaktar socialbyrån i det distrikt där du bor.

Du kan även vända dig till familjeteamet på plattform Malmö som är en samtalsmottagning som vänder sig till unga mellan 12 och 21 år och deras föräldrar. Dom finns på Djäknegatan 16 i Malmö. Tel 040 34 05 50.

Vänligen.

Soctanterna.