Ohållbar situation hemma

Hej Soctanterna!

Jag bor med min mor på 60 år och storebror på 30. Själv är jag 23 och yngst i familjen. Hos oss har det aldrig varit en lugn dag sedan min bror blev 13. Han har bråkat jämt med min mamma och ibland även med mig så långe jag kan minnas, jag flyttade ut för att jag inte längre orkade med bråken och problemen men fick flytta tillbaka pga tillfälligt boende.

Idag är bråken mycket värre än för 10 år sedan, och mamma är mycket äldre... Bråken är i princip min bror som startar när han blir upprörd över små saker när min mamma egentligen alltid menar väl och alltid försöker hjälpa honom på alla sätt hon kan.

Hon är alldeles för snäll mot honom enligt mig. Ändå kan han ta minsta kommentar hårt och på fel sätt och börja skrika, smälla i dörrar och kasta saker. Högljutt och aggressivt, han rör dock aldrig oss men man mår psykiskt dåligt av att jämt höra hårda smällar och möbler som kastas i hans rum. En man på 30 år alltså.

Jag har sagt att hon bör sparka ut honom men hon är jätte rädd att han tar livet av sig då han redan försökt 2 gånger de senaste året då hon förklarat lugnt att min bror inte kan bete sig på det sättet och får hitta annan boplats om han tänker fortsätta va så. Båda gångerna blev det ett en stor grej och han tog en kniv och låste in sig i rummet. Vi fick böna för att han skulle komma ut, glömma allt hemskt han sa till både mig och mamma för att trösta honom.

Han lider av missbruk av cannabis (han kommet aldrig ge upp den) depression, aggressionsproblem och (enligt mig autism) men det sistnämnda är inget han vill utreda så diagnos finns inte. Han argumenterar på ett sätt jag aldrig stött på hos någon annan man/kille. Han lyssnar inte när man pratar och är extremt dramatisk och slänger alltid på sig offer koftan. Det ger inget att försöka prata lugnt som många psykologer rådgivit min mamma. Det går verkligen inte.

Mamma lider själv av diabetes, är otrolig känslig person och har även en depression som hon starkt lyckats ta sig ur flera gånger, men vid varje bråk känns det som att mamma blir tröttare och tröttare. Mer ledsen och mer uppriven. Jag är rätt säker på att hon inte kommer orka länge till och är jätte rädd att hon ska få en hjärtattack eller behöva ta in på psykiatrin efter dom panikattackerna jag fått stötta henne igenom.

Jag har pratat flera gånger med min bror som är neutral mot mig oftast. Han vet själv att han har problem och att han gör fel men enligt egen utsaga ”kan han inte kontrollera sig” under stunden. Han håller också med att han märkt en skillnad på mamma och han tror inte heller att hon orkar mer. Ändå gör han inget för att ändra sitt beteende. Jag tror helt ärligt att han kommer ta död på henne om inte vi får hjälp.

Jag vet inte vart jag ska vända mig för hjälp. När man är under 18 finns ett större nät för denna typ av stöd, men efteråt då? Vart går jag?

Mary

Kommentarer

Hej!

Det låter verkligen som ett komplicerat och långdraget problem som ni har i familjen. Det är positivt att din bror ändå kan se att din mamma snart inte orkar mer. Det låter som en utgångspunkt för att ni ska kunna få till en förändring.

Du beskriver att din bror röker cannabis och du misstänker även att han har andra problem och svårigheter som han skulle behöva ta tag i. Du kan visst göra en orosanmälan till socialtjänsten trots att han är över 18. Det finns stöd och öppenvårdsinsatser som erbjuds vuxna. Kanske kan det vara en väg att påbörja att reda ut den ohållbara situationen.

Det finns även hjälp på Öppenvårdshuset Gustav i Malmö, både för personer som använder droger och för anhöriga. Det är gratis och du kan själv ringa dit för att höra dig för hur ni kan gå till väga. Du kan se länken nedan för mer information om Öppenvårdshuset Gustav.

https://malmo.se/Oppenvardshuset-Gustav.html

Hoppas några av våra råd kan vara till hjälp för att börja redan ut er situation.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter