Pappagrupp För Nyblivna Pappor

Postat: 2009-10-08 22:56

Hej!
Varför finns det inte en pappagrupp för nyblivna pappor? Jag frågade på bvc hösten -08 då vårt barn föddes, men de sa att det fanns inget sånt. Jag är gift och vi har ett barn som blir snart 1 år samt jag har en tonåring sen tidigare äktenskap. När vårt barn föddes så de första 3 månaderna hjälpte min man mig väldigt mycket med vårt barn, samtidigt så kände jag att han hade så många frågor/tankar över sin roll som pappa, frågor runt barnskötsel etc. Jag kände att mina svar inte räckte, utan att han hade behövt någon annan "nybliven pappa" att diskutera saken med. Vår baby grät mycket från början. Jag tog saken med ro men tyvärr min man började stressa och undrade många gånger att när ska detta "babygråt i huset" ta slut. Han började efter 4 månader att vara mera ute än hemma. Ibland räckte det med att vår baby grät vid sängdags av övertrötthet att han tog på sig jackan och stack. Han började träffa kompisar varje helg. Ibland ringde han hem och sa att han skulle stanna och sova hos en kompis..enligt honom behövde han en paus. Jag har tack vare stöd från min familj haft hög tolerans mot hans beteende och låtit honom vara ifred. Idag är vårt barn snart 1 år och min man har lugnat ner sig. Börjat vara hemma igen som vanligt. Jag känner att han älskar vårt barn jättemycket, men klarar inte av ta ansvar. Han gillar att leka med vårt barn, gulla och kramas. Men han klarar inte att typ bli lämnad ensam med vårt barn för en längre stund. Ifall jag går ut så ringer han direkt efter knappt 10 min och ber mig komma tillbaka hem igen. När jag frågar varför han inte klarar inte ta själva ett ansvar över vårt barn så säger han att det känns stressigt..samt att vårt barn är för liten..han blir osäker. När vi är ute och promenerar så älskar han att putta barnvagnen. Våra vänner säger att han alltid pratar om sitt barn med stolthet i rösten. Jag trodde när man är två så liksom delar man ansvaret över ett barn, men som det är nu så känns det mera som allt ansvar har axlats på mig. Jag kan varken gå till frisören, träna eller fika ensam med en vännina. Min man är arbetslös och har fått panik pga snart ska jag återgå till mitt arbete. Han söker minst 10 jobb varje vecka för att slippa undan ansvar över vårt barn då jag återgår till mitt arbete. Som läget är just nu så kan jag inte lämna över ansvaret för vårt barn till min man. Jag/vi behöver hjälp över hur min man kan komma över denna panik/stress som han känner när han blir lämnad ensam med vårt barn. Jag uppfattar inte att min man är deprimerad. Mera att han behöver hjälp med att lära sig handskas med sin roll som en ansvarstagande pappa....och komma över sin panik/stress. Är detta normalt för en förstagångsförälder? Tacksam för hjälp