Postat: 2010-03-08 20:15
Hej,
Jag och min pojkvän är på väg att flytta ihop och han har två barn som han har enskild vårdnad om. Deras mamma har missbruksproblem och troligen också psykiska problem. Hon bor 50 mil från barnen. Med socialtjänsten i kommunen där pappan och barnen bor nu är det bestämt att mamman bara får träffa barnen med kontaktperson eller om hennes föräldrar är med. Det senaste året har det blivit tre gånger. Däremellan brukar hon inte ringa så ofta, högst en gång i månaden. Jag har träffat henne en av gångerna när hon träffade barnen och det gick bra. Sedan har vi pratat i telefon några gånger. De senaste dagarna har dock varit fruktansvärda. Hon har ringt oss cirka 100 gånger på fem dagar och även kontaktat flickans dagis och pappans släktingar. Hon har fått prata med barnen två av gångerna och vi har också försökt att prata med henne. Resten av gångerna har vi låtit bli att svara och då har hon talat in otrevliga meddelanden eller sjungit på telefonsvararen. Tyvärr har hon haft några sådan här perioder innan. Då har barnens pappa kontaktat socialtjänsten och även polisanmält henne, men inget har hjälpt. Hon lyssnar inte på vad andra säger till henne. Vi håller på att bli galna på hennes beteende och vi märker att barnen blir oroliga när telefonen ringer. Vi har verkligen bett henne att sluta ringa så här mycket och på konstiga tider, men hon sa att hon ringer när hon vill och precis hur ofta hon vill. Det tråkiga är att hon inte verkar ringa för att hon vill prata med barnen, utan för att störa hela familjen. Nu funderar vi på att skaffa hemlig nummer. Har vi rätt att inte lämna numret till henne i så fall? Samtidigt känns det ju fruktansvärt att hon inte ska kunna ringa sina barn när hon vill. Vi misstänker att hon beter sig såhär för att hon inte gillar att vi ska flytta ihop, trots att hon säger att hon är glad för att jag finns där för hennes barn och att de tycker mycket om mig. Vi undrar om ni har något råd hur vi ska hantera detta?
Mvh
Förtvivlad
Postat: 2010-03-09 16:18
Hej igen,
Jag glömde skriva att vi redan har pratat med barnen morföräldrar som är väldigt trevliga och försöker att hjälpa till på alla sätt och vis. Dock känner de sig maktlösa för tillfället, då hon inte heller lyssnar på dem. Vi har i alla fall fått reda på genom dem att hon ska in på ett behandlingshem snart och då löser sig säkert just detta problemet. Och så får vi hoppas att hon får hjälp med sina problem där. Om det inte lugnar sig snart ska vi kontakta familjerättsbyrån också.
Tusen tack för hjälpen!
Postat: 2010-03-12 10:16
Hej
Vad skönt att även mammans föräldrar försöker hjälpa er i denna, för er, jobbiga situation. Vi hoppas att barnens mamma nu kommer få den hjälp hon behöver och att hennes tid på behandlingen kommer göra henne gott.
Uppkommer det fler frågor eller funderingar så är ni som sagt välkomna att höra av er så ska vi försöka svara på dessa så gott det går. Lycka till!
Vänligen
Soctanterna