sekretess

Hej!
Det har kommit in en anmälan till soc.tj ang min son. Jag har fått veta att anmälaren inte är anonym, att de har inlett en utredning samt att anmälan är belagd med sekretess gällande både vem anmälaren är och innehållet i anmälan. Soc.tj har träffat sonen i skolan utan att jag fick veta det innan. De ringde och berättade detta samt bokade in mig och sonen för besök en vecka senare. De har uppenbarligen gjort en skyddsbedömning och kommit fram till att sonen inte är i fara. De har inlett en utredning utan mitt samtycke vilket väl betyder att anmälan handlar om någonting allvarligt. De träffar först sonen och sen mig . Jag får fortfarande inte veta vad det hela handlar om, men ombeds beskriva min relation till honom.
Jag undrar, är inte detta ett konstigt sätt att bete sig? Det känns inkonsekvent att ha sån total sekretess samtidigt som barnet inte bedöms vara i någon akut fara. Vem ska sekretessen skydda? Hur ska soc.tj kunna utreda om jag inte får veta någonting alls? Vet inte heller om jag vågar fråga sonen direkt (vet inte ens om han vet!), tänk om det uppfattas som att jag pressar honom? Jag har förstått att man kan sekretessbelägga även för att skydda anmälaren. Men hur mycket måste soc.tj ha på fötterna för att få göra det av den anledningen? Räcker det med att anmälaren säger att han är jätteorolig för vad som händer om jag får veta vem han är, eller? Ska det inte i så fall verkligen finnas belägg för att det faktiskt finns en risk med det? Jag tänker också att tänk om utredningen inte alls visar på att min son far illa. Är det då okej att jag fortfarande inte får veta vad alltihopa det här handlade om? Och på vilket sätt har man i så fall hjälpt min son? Jag känner mig förvirrad och illa behandlad. Som en mardröm.

orolig

2018-12-15 18:11

Hej!

Vi förstår att det kan kännas obehagligt när man å ena sidan vet att det gjorts en anmälan gällande ens barn men å andra sidan inte fått någon information om vad den gäller. Vi förstår också att det kan vara svårt att förstå hur socialtjänsten utför sitt arbete. Vi ska försöka förklara hur det fungerar generellt.

Som privatperson är det möjligt att vara anonym när man gör en anmälan till socialtjänsten. Viktigt är då att man inte uppger namn eller annat som kan röja ens identitet. Det är förvisso att föredra om anmälaren kan uppge vem hen är då det underlättar i att förstå hur personen känner barnet och hur personen fått information som tyder på att barnet far illa.

Om personen som anmäler berättar vem hen är, kan socialtjänsten ändå göra en bedömning av att anmälaren ska hållas hemlig. I Offentlighets- och sekretesslagen 26 kap 5 § står det att anmälaren får hållas hemlig endast om det kan antas att fara uppkommer för den som lämnat uppgiften eller någon närstående till denna, genom våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Denna sekretess gäller i högst femtio år.

Detta kan innebära att socialtjänsten i det första samtalet träffar barnet enskilt och utan att vårdnadshavaren informeras om det bedöms nödvändigt för att möjliggöra för barnet att fritt framföra sin åsikt.

Socialnämnden har möjlighet att hålla samtal med barn utan vårdnadshavarens samtycke, se 11 kap. 10 § tredje stycket SoL (2001:453). Vanligtvis gäller dock att en utredning som rör barn ska bedrivas i samråd med barnets vårdnadshavare. Utgångspunkten är därför att vårdnadshavares inställning till att ett samtal hålls med barnet ska efterfrågas och i största möjliga mån beaktas.

Det är nog precis så som du upplever det nu, förvirrande, olustigt och mardrömslikt. Vi hoppas att det kommer att klarna för dig som vårdnadshavare allt eftersom utredningen görs. Som part i ärendet har du ändå rätt att få ta del av utredningen, vad den kommit fram till och högst sannolikt också vad anmälan gäller, även om anmälarens identitet kanske fortsatt bedöms vara sekretessbelagd.

Vänligen

Soctanterna