Hej. Mitt barnbarn, 5,5, bor varannan vecka. Veckan hon bor hos sin pappa och dennes nya familj går hon på dagis, till simning och gymnastik. Hon har en lillasyster 2.5( halvsyster) och två äldre bonussyskon, 11 och 13 år. Varannan vecka då hon är hos sin mamma,styvpappa och sina halvsyskon 10 och 18, alla tre barnen har olika fädrar, passas hon av sin äldsta stora syster som inte går i skolan. Flickan sitter mycket vid sin dator och tittar på barnfilmer, kommer inte ut och leker eller umgås med jämnåriga. Jag är medveten om att flickan testar mig med olika påstående och säger saker som kanske inte helt stämmer men det är ändå tungt att veta att hon inte borstar tänder eller håret, kommer smutsig och säger att det inte är middag hemma utan stora syster gör ibland mackor eller popcorn. Mamma som är sjukpensionär jobbar men det är inte registrerat så flickan får ingen dagisplats där de bor. Mamman flyttade utan min sons vetskap till annan kommun, har hela barnbidraget och ändrar ofta tidspunkt och dag för hämtning/lämning utan att han kan göra något. Självklart kör han alla dess mil för att hämta/lämna sin flicka men nu är det så att mamman preparera flickan till att inte gilla sin lillasyster eller styvmamma som hon egentligen älskar. Flickan är ibland ledsen då överlämningen till pappa sker, så snart mamman är borta är hon glad igen som om hon måste vara lite vrång på beställning. När sonen lämnar flickan pratar de om hur roligt det skall bli at träffa mamman och syskonen där, allt för att udnerlätta för flickan. Hur gör min son för att få vårdnad om flickan nu när skolan skall börja till nästa år. Flickans systrar har ingen vidare skolgång men om han börjar säga någonting så är han rädd att mista den del av vårdnaden som han har idag då mamman är otroligt manupulativ och vänder allt fel. Skatteverket har skrivit flickan hos mamman då denna inte jobbar, på pappret, och då är hon mer med sin mamma då pappa måste lämna på dagis då han och hans sambo jobbar. Familjerätten har inte lyssnat någor vidare på min son utan säger att de måste samarbeta. Han har haft advokat som kostade en massa pengar men inget hjälpte. Flickans äldre syskon har ingen kontakt med sina pappor och mellanflickan får inte heller ha kontakta med min som som uder mer än 2,5 år var hennes pappa, på mammans befallning kallade hon honom pappa. Genom flickans bonussyskon vet vi att mellansystern inte mår så bra då de skriver på msn och Facebook till varandra. Systern kom hos min son och dennes nya familj till en början men plötsligt gifte mamman om sig och det tog slut. Hennes nya man skall nu vara pappa till alla. Mamman har haft mycket kontakt med socialen genom åren och min son och hans familj har även granskats då de anmäldes anonymt för att ha misshandlat flickan vilket inte var sant. Vem ser till flickans bästa, att hon blir stimulerat och kommer att gå i skolan varje dag?
Tyvärr lade jag ut mitt svar, nya frågor, som nytt inlägg...hoppas ni hittar det!
Att utgå från flickans bästa är en självklarhet men när mamman inte medverkar till att flickan skall ha det bra och hjärntvättar flickan till att inte gilla sin lillasyster, bonussyskon eller styvmamma så är det svårt at förklara för familjerätten. Det blir som om pappan bara nedvärderar och kritiserar mamman och hennes sätt att uppfostra flickan och det är inte frågan om det utan om at flickan inte får stimulans och träffar jämnåldriga kamrater ena veckan utan sitter inne med äldre syskon då mamman är iväg och jobbar. Detta kommer inte fram då mamman officiellt inte jobbar utan uppbär sjukpension. Nu låtre et som om jag kritiserar mamman men det är inte att hon jobbar sk svart utan att flickan inte lämnas t ex på dagis och får kompisar som är viktigt. Det är också så att det är flest mammor som får vårdnaden inte pappor. I detta fall har man inte ens angett grund! Pappan behöver inte ha ensam vårdnad om mamman samarbetar kring skolan och skriver flickan hos pappan där det är mer ordning och reda på skolgång än som det bevisligen inte är hos mamman då de två halvsystrar har ingen eller bristfällig skolgång och har haft det under lång tid, även då flickans förälder bodde tillsammans! Igen ett "påhopp" på mamman men med flickans bästa för ögonen! Det är inte så att flickan ite skall träffa mamman och sina halvsyskon utan för flickans bästa. Hur framställer pappan detta utan att hela tiden hamna i en återvändsgränd där kontentan blir att kritisera mammans agerande kring sina flickor.
Hej
Vi förstår svårigheterna med att lyfta fram bristerna i flickans miljö utan att inte samtidigt få det att låta som kritik mot mamman. Det viktigaste är att han är saklig i sin kritik och inte går till personangrepp mot mamman. Familjerätten erbjuder samarbetssamtal med föräldrar för att dessa ska kunna samarbete kring barnen för barnens bästa. Om mamman och din son kan tänka sig att delta i sådana samtal så skulle det kunna vara en start för dem att hitta vägar att mötas vad gäller uppfostran om flickan. I övrigt får din son ansöka om enskild vårdnad genom Tingsrätten om han vill kunna bestämma enskilt om flickans deltagande i dagis och skola. För ditt barnbarn är det ju allra bäst om hennes föräldrar kan komma överens och arbeta tillsammans för att hon ska få en bra uppväxt.
Vänligen
Soctanterna