Hej,
Jag har väldens bästa 6-åring. Han bor varannan vecka hos mig och varannan hos sin mor nästan hela delen av sitt liv. Jag och hans mor har väldigt knapphändig och emellanåt nästan ingen kommunikation alls trots gemensam vårdnad. Jag har försökt så många ggr under alla år och försöker på alla sätt för sonens skull, men hon vill inte. Det gör det svårt emellanåt att stötta vår son och vägleda honom i svåra stunder. Så som nu. Jag har därför två frågor som kommer från mig idag:
FRÅGA 1
Min son har vid flera tillfällen sedan cirka 1 år tillbaka fram till senast för någon dag sedan nämnt att han ”måste ta på sig blöja annars blir mamma väldigt arg”.
Vad kan jag göra om mamman inte lyssnar på honom och mig? Tips? Råd? Han har själv berättat att han ”inte tycker att det känns bra” och att om han råkat kissa på nätterna så rinner ju ändå kisset ut från blöjan.
Jag upplever sonen hjälpsökande, nedstämd och kränkt. Men det kanske bara är jag som överreagerar? Jag tycker i alla fall inte det är ok - i synnerhet när han uttrycker det på så sätt och är 6 år gammal.
FRÅGA 2
Trots att jag försöker visa intresse kring hans mamma genom att ställa frågor till sonen och dessutom prata positivt inför veckobyten så vill han allt mer bara bo henne hos mig. Finns det något tips / knep att få honom att må bättre där hos mamma? Jag ser ju att det är jobbigt för honom då det är dags att skiljas och att han berättat så många gånger att han bara saknat mig så mycket och bara vill bo hos mig ”för mamma inte är snäll”, säger han.
Vad kan jag göra? Enl mamman är allt bara bra alltid och inget är fel eller dåligt alternativt ignorerar hon mig och vägrar svara.